lördag 6 oktober 2012

ATT ÄNTLIGEN FÅ VETA...


Min svärmor IngaMaj föddes, som trolovningsbarn, i Göteborg 1919. Av någon anledning kom hon strax efter födseln till en fosterfamilj i Jönköping. Åren gick, hennes föräldrar hörde aldrig av sig.
När IM var 16 år åkte hon till Göteborg, för att söka efter sin mamma. Tråkigt nog, så var hennes mamma död sen fyra år tillbaka. Kontakter etablerades dock med IM:s biologiska släktingar, och hon kom i fortsättningen att besöka dem jämna mellanrum. Sin fosterfamilj ville hon inte lämna, det var där hon hörde hemma.
Sin pappa gjorde IM inga större försök att leta efter, detta med hänsyn till att han ev. bildat ny familj, och kanske inte berättat om hennes existens. Men under alla år har hon funderat över sin pappa; hur såg han ut, hurdan var han?
Men... för några dagar sedan fick hon för första gången se sin pappa på bild, och dagen efter kunde hon hon hålla i det album som en gång tillhört hennes pappa! IngaMaj fyllde 93 år den 21 sept.
Detta tack vare att min svåger Lasse (Arnes bror) började släktforska. Han hittade ganska omgående släktingar till sin morfar, och fick ett mycket positivt mottagande av de personer han kontaktade. De hade ingen aning om att Thure, som IM:s pappa hette, hade en dotter. Thure var gift, men äktenskapet var barnlöst. 
Cleas, en av de släktingar som Lasse fick kontakt med, kom i onsdags från Göteborg, för att överlämna det album till IM, som en gång tillhört hennes pappa Thure. Han kunde dessutom berätta en hel del om Thure, som han träffat många gånger.


"Det här det närmaste du kan komma din pappa," sa Cleas, när han överlämnade albumet till IM. 
Tänk att vid 93 år ålder äntligen få se hur ens pappa (och för Arne och Lasse morfar) ser ut, och höra hur han var som människa!
Men många Varför? finns ju förstås fortfarande i IM:s tankar, frågor som aldrig får något svar. Vi kan bara tillsammans med IM spekulera, fantisera och reflektera över det liv som varit och som är... 

                                                                                                                  Inga-Lill

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar