NÅGOT OVÄNTAT

Det blir inte alltid som man tänk eller planerat... För sån´t är livet, helt plötsligt kan något oväntat dyka upp, något som är glatt och roligt eller något som skapar oro och undran...

Vi hade ju planerat att åka raka vägen ner till Frankrike, strax efter Jonathans (vårt barnbarn) studentdag den 15 juni... Lacoste, Fotofestivalen i Arles, sol och bad vid Medelhavet...

Fotofestivalen i Arles 2009

...men...

 ... Arne åker ju till Akademiska Sjukhuset i Uppsala, på regelbundna kontroller för sin cancersjukdom Carcinoid, några gånger om året. Det är 26 !!! år sedan man upptäckte tumörerna på levern, men  p.g.a. "bränningar"(man bränner bort tumörer) och medicinering så har nästan alla tumörer försvunnit eller slutat växa. Ända tills nu... helt plötsligt har en liten rackans tumör, plötsligt vaknat till liv och börjat växa... Så nu ska Arne göra ytterligare en bränning,  i nuläget vet vi inte när det blir, kanske om några veckor.. kanske efter sommaren... Men Lacoste och Medelhavet ligger ju där det ligger, och lär väl finnas kvar ett bra tag till, och en ny Fotofestival blir det ju nästa år igen!

                                                               /Inga-Lill/

Yesterday is history

Tomorrow a mystery

Today is a gift

That´s why it´s called the... present!

Gårdagen är historia

Morgondagen är ett mysterium

Dagen idag är en gåva

Det är därför den kallas nuet!

                                 R. Gardiner

BADRUM Á LA MAROCKO.

Glada blir vi varje morgon, när vi sömndruckna kliver in i vårt nya badrum á la Marocko, som blev färdigt för några veckor sedan. ( En bild från Marocko, som ska monteras i guldramen, fattas förstås än så länge!) Klinker, lyktor, lampa från Marrakech, en liten träbit från stranden i Agadir, kryddor och ett grönt läppstift från marknaden i Bananbyn och förstås den röda hibiskusblomman (dock inköpt i Sverige) som är så typisk för Marocko...

SOLPANELER OCH SKRÄPRUM

Solpanelerna, som vi inhandlade i Marocko, är nu på plats. Här gällde det för Arne att borra på rätt ställe! Inga misstag tilläts här inte! Och sen, med lite assistans av mej, Inga-Lill, kom dom på plats!  Trots att dagen var lite "halvmulen" så laddade batterierna, kunde vi konstatera. Så det var väl investerade pengar! Nu hoppas vi på sol, och sol och åter sol! Både för panelerna och oss! Och alla er andra förstås!

Och medan Arne var sysselsatt med husbilen, tog jag en "rajd" i skräprummet. I skräprummet lägger vi alla saker, som vi inte vet var vi ska göra av; där förvaras allt från en stor verktygsväska till ett enögt gammalt gosedjur. Rummet har svarta och mörkblåa väggar! Usch! Men dessa ska så småningom få en betydligt ljusare färgton... Det här rummet har inte högsta prioritet precis! Strax innan jul byggde i alla fall Arne ett förråd/garderob i rummet, samt satte upp en ny vägg, sen stannade det hela upp... Nu tyckte alltså jag att det var dags att försöka röja... lite i alla fall! Men tänk, vad en massa saker som gömmer sej där i bråten, och som man bara måste ha fram...!

... den lilla blekta papperslappen på vilken vår dotter Cornelia präntade ner, med stora spretiga bokstäver 1971, när hon var 6 år:

BLI INTI

LEDSEN

OM SOLEN

GÅR

I MOLN

DEN 

KOMMER

JU FRAM 

IGEN!

... dikten som min mormor Edit mödosamt skrev ner, den 22 mars 1957, med sina förvärkta fingrar:

Morgonljusa fägring

kvällens stilla frid

Ger åt själen lyftning

Menniska gläds därvid

... den vackra änglatavlan, som min svärmor Inga-Maj broderade 1987, och som hängde i köket på Lammkullen. Idag är "farmor" 92 år, hon broderar inte längre, men hon förser barn, barnbarn och barnbarnsbarn  med de finaste hemstickade raggsockor!

Ja, det var en hel del grejer jag "hittade", så det tog ju lite tid, det här med "röjet", men så småningom blev det ganska hyfsat i alla fall, tycker jag!

                                                                              /Inga-Lill/

TRÄDGÅRDSPYSSEL

Nej, några trädgårdsentusiaster är vi definitivt inte! Minsta möjliga jobb i trädgårdsmiljö! Men det är ju så rackans gott med rabarberkräm och rabarberpaj, för att inte tala om krusbärskräm, krusbärspaj och krusbärssylt! För att våra snälla vänner och bekanta ska slippa oss, snikande till oss diverse godsaker som rabarber och krusbär, tyckte vi att vi kunde ha en egen liten samling med dessa läckerheter!  Krusbärsbusken fick jag, Inga-Lill, dessutom i födelsedagspresent av sonen! Efter flera timmars grävande och pustande (och div. svordomar från Arne) kunde vi så, efter alla konstens regler få ner godsakerna i jorden!

Har i (nästan) hela mitt (vuxna) liv önskat mej en alldeles egen krusbärsbuske, och för ungefär si så där 10 år sedan fick jag ett sån´ fin krusbärsbuske på stam, också den av sonen på min födelsedag. Jag vårdade den ömt, den växte och var så fin... Men framåt höstkanten, så brakade min käre man in i busken med åkgräsklipparen, och så var det roliga slut! (Det var när vi bodde på Lammkullen) Någon ny buske blev det liksom aldrig... Men nu satsar vi på en ny... Och nån´ åkgräsklippare behöver vi ju inte till den lilla gräsplätt vi har nu! Dessutom la vi en stenkant runt hela landet, för alla eventualiteter...

Just när vi höll på att plantera, ringde kompisen Conny, (som har en fantastisk trädgård!) och Arne berättade att vi satte rabarber... Några timmar senare kom Conny och Ann, och överlämnade en present; en påse med vårens första späda rabarber! Gissa om den krämen smakade ljuvligt!?

Så tog vi oss en sväng till svägerskan och svågern, de verkliga trädgårdsentusiasterna! På den punkten är de totalt olika, bröderna, Arne och hans broder Lasse! Och vi svägerskor!

De älskar att pyssla i sin stora trädgård, medan vi bara suckar och tycker det ser jättejobbigt ut! 

Nä, det får räcka med krusbär och rabarber för vår del... och lite blommor i krukor... och en fläderbuske... och så våra vinrankor förstås...

Det är väl det som så härligt och spännande med oss människor, att vi är lite olika...

"DEN SOM KÄNNER SIG BERIKAD GENOM MÄNNISKORS OLIKHETER, FINNER MÅNGA VÄNNER!"

                                                                /Inga-Lill/

MIN ALLMÄNNA PENSION

Ett år var jag, flintskallig med hemstickad klänning, när jag fick fåtöljen, som pappa gjort, och mina första skor. Åtskilliga par skor har jag införskaffat sen dess, och vandrat genom livet...  Och plötsligt en dag så  dyker det orange kuvertet upp! Det är märkligt vad fort livet har svischat förbi när man ser det så här i backspegeln! Men tänk vad mycket roligt jag upplevt, och tänk vad många härliga människor jag fått stifta bekantskap med, och kommer väl även i fortsättningen att få uppleva en hel del, det gäller bara att ha ett öppet sinne! Och tänk vad många fler par skor jag kommer att trampa omkring i! 

Själva födelsedagen skulle ju firas för de "närmaste" den första maj, men dessförinnan dök det upp (oväntade)vänner i dagarna tre... Visst blir man glad åt sådana överraskningar!

Och alla grattishälsningar per post och mejl... TACK alla ni som förgyllde min dag!

Födelsedagsfest... snart kommer gästerna...

En av favoritgästerna; mitt barnbarn Amanda.

"Ja, må hon leva många lyckliga år..." sjöng de församlade för mej, under ledning av kompisen Sven, alltmedan solen sken, fåglarna kvittrade och vitsipporna blommade i backen!

P.S.

Och Arne hann faktiskt putsa Vespan skinande blank från ökensand på kalasdagens förmiddag, så nu är det färdigputsat vad gäller våra åkdon; husbilen, vespan och lilla svarta Toyotan! Och när han ända höll på med putsandet, så svepte han över alla balkongfönster några timmar innan gästerna anlände!