Djupdykning i Skräprummet! Igen! I Skräprummet samlas ständigt grejer, stora som små, som jag vänder och vrider på... Sparas eller inte sparas...!?
Nu senast en massa grejer från mammas lägenhet. Ja, hon kunde ju inte ta med sej ALLT till Junegården... Så efter några vändor till Sortergården och Erikshjälpen, så hamnade resten i mitt Skräprum! Timme ut och timme in satt jag sedan och hittade minnen; blev plötsligt påmind om händelser och viktiga personer i mitt liv... Ja, det tar tid att sortera, för mej i alla fall!
JAG MINNS...
...duken som mamma broderade, och som låg ovanpå vaxduken på köksbordet...
...påskäggen som pappa målade och hängde upp i påskriset...
...den lilla fina moccaservisen, som mamma och mina barnbarn så ofta lekte "kafferep" med. I kannan en liten minneslapp skriven av min lilla mamma...
...pappas LP-skivor, Konstböcker och små teckningar...
Och så ALLA dessa minnesbilder... Vykort och underbara små brev från barn, barnbarn och barnbarnsbarn...
Vackert broderi av min farmor Karin Viola, med följande text på baksidan: Farfar gratuleras! Hjärtligt på 50-årsdagen 1926 av Karin...
En stor oljemålning av pappa, några penslar och en en väl använd färgtub samt den gamla sparbössan beredde jag plats åt i hallen...
...och stolen som stod i köket på 60-talet lyckades jag också hitta en plats åt...
MEN..............
... var i hela fridens namn ska jag göra av den gamla fina barnvagnen som pappa en gång legat i!?
Jag får ju bara inte plats med den någonstans!!! Men förresten... man kan ju INTE spara på ALLT.... Eller...?????????????????????
Säger det samma....man kan inte spara på allt, men det är sååå svårt att göra sig av med allt. Stackars våra barn den dag vi är borta, för i vårt hus finns saker från 3 generationer. Som tur är finns det ju loppisar och dit får vi nog köra till våren med en hel del.
SvaraRaderaMycket blir det med åren. Bävar för allt vi ska ta hand om när min mamma slutar sina dagar. Vi sorterade när hon flyttade till lägenhet från hus, men det ryms mycket i en trea. Men sorteringen för ju ändå med sig en massa fina minnen. Ha dé gott! Elisabeth
SvaraRadera