Så går dagarna; sekunderna blir till minuter... minuterna blir till timmar... i en oändlig sträcka av tid... Och vi skapar våra liv utefter de förutsättningar vi har; CREA DIEM, Skapa Dagen...
Nu har Arne väckt den vinterslumrande balkongen till liv, han slipar och sågar så spån och flisor yr!! Vi köper brädor, masonit, färg, lister, spikar... Så kommer Världens Bästa Jonathan cyklande för att ge morfar en hjälpande hand.
Jag putsar fönster och planterar penséer, men får förstås kånka in alla krukor på kvällen, för att rädda dem undan den iskalla natten! Och så ut på morgonen igen!
Och stundtals njuter jag av en god bok och A Nice Cup Of Tea i eftermiddagssolen, på den ofärdiga balkongen...
Och vi styr kosan till barn/barn och äter tacos, Arne "knorrar" lite, tacos är inte hans favoritmat precis! Dagen efter kommer barn och barnbarn till oss och äter karréstek med äppelmos och chokladpudding med vispgrädde. Dé är grejer dé! säger Arne mellan tuggorna!
Det känns allt lite äckligt att vara på främmande mark, tycker den ursöta lilla Svea, (en 10 veckors Brichon Havanais) och hittar lillmatte Ebbas fötter under bordet...
Och jag köper ett rosenträd till min lilla mamma...
...så ringer telefonen, det är "min"lungläkare: "Vi är några läkare som tittat på dina röntgenbilder, men vi vet inte riktigt vad det är,så därför ska du göra en bronkoskopi!" Och plötsligt känner jag att jag är på väg in i den där dimmiga bubblan, men tar mej snabbt ut igen... "Tack för att du ringde" säger jag, och plötsligt känner jag hur jag tappar fotfästet, hur jag faller. Men så finns de där, mina nära, kära och vänner... och de lyssnar, och de tar tag i mej och lyfter mej uppåt igen!
Jag fick omgående en tid för att göra en bronkoskopi, så idag kl.9 var jag på plats på Medicinklinikens Dagvårdsavdelning, och jag var allt lite skakis... Men jag blev så drogad och fick en "lättsövning", så jag kände absolut ingenting! Tack sjukvården!
I går kväll, då vi lagt oss, säger Arne: "Jag tycker allt att det lite skönt att det INTE är JAG, som ska göra den där undersökningen!" Och jag svarade:"Ja, tänk ALLA undersökningar m.m. som gjort, nu slipper du, nu är det min tur och jag FÖRSTÅR precis hur du känt/känner..."
Om några veckor får jag svar... det känns lite oroligt förstås, samtidigt som det jag får veta vad "det" är och kunna "jobba" utefter det!
Ock tänk, nu i eftermiddags strax efter det jag kommit hem från sjukhuset, så ringde "min" läkare från Norrahammars Vårdcentral, och undrade hur jag mådde... Så glad jag blev, härligt att veta att hon verkligen bryr sej!
CREA DIEM!
Inga-Lill
Jag säjer som Du, så härligt att läkaren ringde och hörde hur Du mådde. Det betyder faktiskt väldigt mycket att man inte bara är ett "fall" för sin läkare!
SvaraRaderaLycka till, håller tummarna!
Kram Inger
Så fint ni kommer få ute på balkongen, förstår att du tar dig en stund och njuter i solen, trots att den inte är klar än.
SvaraRaderaHåller tummarna inför kommande svar.
Trevlig helg
Kram
Sitter här i min soffa i Lund och läser vad du skrivit.......tänker och blir väldigt rörd..... livet är stort, svårt ibland, förunderligt och ljuvligt. Jag blir också glad för din och er skull.....hur ni fångar dagen, njuter av små och större stunder och av varandra. Ni stannar inte upp utan blickar FRAMÅT.
SvaraRaderaNi är underbara!!!!! Hoppas jag snart hinner med en liten solskenskopp på er fina balkong! Många stora
kramar fr Susanne
Verkar haft det fint och mysigt där med era nära och kära. Hoppas bara att broncoskopin visar...ingenting...eller bra eller hur man nu ska uttrycka det. Vi håoller tummarna.
SvaraRaderaDet gäller att leva i nuet och ta vara på dagen idag! Morgondagen vet vi inget om. Men det är lättare skrivet än gjort. Ha mod, det hjälper. Kram Elisabeth
SvaraRadera