onsdag 28 augusti 2013

HÖRNEBO SKIFFERGRUVA


Inte långt från det röda huset vid vägs ände i Bäckaby socken, låg/ligger Hörnebo Skiffergruva, ett av Sveriges vackraste dagbrott. Här bröts, som intensivast under senare delen av 1800-talet,  takskiffer.

 Om vi gick tvärs genom skogen från det röda huset, kom vi liksom till baksidan av dagbrottet, och endast ett undermåligt lågt staket hindrade oss från att kliva rakt ner över kanten och störta ner i djupet. Man kunde ju också ta bilen och på smala, grusiga och slingriga byvägar åka runt om, och komma till rätt sida av brottet, där staketet såg lite säkrare ut. Vintertid kunde man närma sej gruvan med skidor, men då gällde det att stoppa i tid, så man inte for över kanten! På sommaren kunde man även, om man var modig, ta sej ner till gruvgången, och på så sätt komma in till botten av dagbrottet. Då kunde vi, som var mindre modiga, stå där uppe vid staketet och vinka åt dom som stod där nere. Men för det mesta var gången så vattenfylld, så det gick inte ta sej fram där.


Nu, drygt 30 år senare, var vi åter tillbaks vid Skiffergruvan, och gjorde en fantastisk upptäckt! Hembygdsföreningen hade rustat upp gruvan! Vilket jättejobb!!! 
En skylt visade vägen ner till gruvgången; vi följde en lite skogsstig och kom fram till fina nysnickrade trappor, med bra ledstänger att hålla sej i. Så var vi framme vid ingången, där den  vackra  järngrinden stod öppen. Vi skådade in i den kolsvarta gången, men kunde dock långt där borta skönja ljuset i tunneln. Vi tog en stadigt grepp om ledstången, och begav oss in i mörkret. Nu gällde det att ha ständig handkontakt ledstången, och på så sätt veta var den lilla spången fanns. Det drippade och droppade och rann vatten där inne i det fuktiga mörkret, och vi lekte lite med tanken; Tänk om att den bastanta grinden helt plötsligt skulle slå igen där bakom oss...


Så kom vi ut från det kompakta mörkret, och möttes av en skönhetsupplevelse, som gjorde oss stumma av hänförelse! I det mjuka eftermiddagsljuset lyste naturens alla gröna färgnyanser i fulländad harmoni! Det var så vackert så det nästan gjorde ont!


Det var som att komma in i en annan värld! I sanning ett mirakel! Det du, Carl von Linné, du som kallade Smålands Taberg för ett mirakel, då skulle du se Hörnebo Skiffergruva!!!


Och jag säger bara det... Åk dit och låt er förföras, förtrollas och fascineras! Känn lugnet och upplev  den rofylldhet som detta mirakel utstrålar!


Och glöm för all del inte fikakorgen! Alldeles där man parkerar bilen, finns ett litet hus utan väggar, där vi i kvällningen satt och njöt av medhavd fika.  Tänk, nu kunde vi lägga ytterligare en skönhetsupplevelse i livets ryggsäck! Och den var alldeles gratis!!!


 När vi så satt där i kvällssolen och smälte fika och nyupplevda skönhetsintryck, så säger plötsligt min käre man: "Tänk om man skulle sätta sej där inne i den svarta gruvgången, och sen när det kommer någon gående så skulle man hoppa upp och ropa Bu!" Jag tyckte att det var ett ovanligt dumt påhitt, skrämma livet ur sina oskyldiga medmänniskor. Och jag kan lova er, min äkta hälft vill absolut inte sitta där inne i det läskiga fuktiga mörkret en endaste sekund... utan mej förstås!
 Så för säkerhets skull... Ha gärna en ficklampa tillhands när ni ska besöka detta Småländska mirakel!
                                                                                                                        Inga-Lill

3 kommentarer:

  1. Oh! Vad spännande, och vilka fina bilder. Nu när vi har fått ordning på husbilen kanske vi kan ge oss iväg på en tur. Tänk så mycket spännande det finns i vårt land. Ha det gott.
    Kram Maggan

    SvaraRadera
  2. Vilket häftigt ställe, det skulle man vilja besöka.

    SvaraRadera
  3. Så trolskt och spännande! Vackra foton! Kram Elisabeth

    SvaraRadera