måndag 26 augusti 2013

PÅ STRÖVTÅG I MINNERNAS MARKER


Under en 10-årsperiod i våra liv, (1973 -83), ägde vi ett rött hus i Bäckaby socken, alldeles vid vägs ände, just där den Småländska naturen är som vackrast. Där tillbringade vi all ledig tid, vår som höst, vinter som sommar...


Ibland återvänder vi till det röda huset, och då strömmar minnena emot oss likt gnistrande stjärnor som svischar ner från den glittrande minneshimlen. Och vi fångar dem i våra utsträckta händer, håller kvar dem några korta ögonblick innan vi fångar nästa...


...och vi minns hur det röda huset nästan alltid var fullt med folk; släktingar och vänner, plus diverse fyrbenta (=hundar), hur det skattades och stojades, hur det spikades, skruvades, sågades, murades, målades, lagades mat och bakades... hur vi gjorde oändliga skogspromenader, skidturer och åkte remmalag med sparkar... hur vi badade, spelade boccia, badminton, fotboll och brännboll... och alla dessa madrasser som placerades ut till höger och vänster i hela huset framåt kvällningen... allt i härlig gemenskap under mottot (enligt vår dotter Cornelia) "ALLA VÄNNER; ALLA HJÄLPAS ÅT!"


30 ÅR SENARE...
Å, dessa ljuvligt doftande inhemska små badsjöar!
 Vi var bara tvungna att ta oss ett dopp i "vår" badsjö Nabben, och vi minns med skräckblandad förtjusning, hur vi ibland kunde bada tillsammans med både snok och huggorm...!


... och vi minns Josef och hans hus; Josef har för länge sedan lämnat jordelivet, medan hans hus sakta, bit för bit, börjar återgå till naturen...


... och vi följde den lilla vägen ner mot Skärsjön och Guldgruvan...


... där man 1935 började schaktningen i hopp om att hitta stora rikedomar... Gruvbyggnaderna bestod bl.a. av ett kontorshus, en smedja för vässning av borr, en maskinhall som drev kompressorn, ett litet hus för kranskötaren som hissade upp malmen i stora järntunnor, och så baracken där tolv av arbetarna bodde. Driften pågick bara några år, och lades därefter ner och hoppet om de stora guldrikedomarna grusades...


Efter att en hel dag ha vandrat och utforskat minnenas marker, kände vi en viss tacksamhet för det liv som gett oss så många soliga, roliga och värdefulla minnen att glädjas över!
                                                                                                                      Inga-Lill

P.S. Det var i dessa trakter som Arnes utställning/bok BYN-RETUR blev till.

2 kommentarer:

  1. Fina ord som berättat hur fint ni hade det där. En tid i livet och fina minnen, helt klart.
    Själva är vi ute på en husbilsresa där somliga platser kommer väcka minnen från förr.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Fina minnen och fina foton. Stämningsfyllt. Kramar Elisabeth

    SvaraRadera