söndag 3 augusti 2014

AUTOROUTEN


Den franska Autorouten är behaglig att ta sej fram på; nästan alltid trefilig, fina rastplatser och bensinstationer, men...
Det är inte gratis precis att susa fram på autorouten...
Ca. 10 sv. kronor per mil betalar vi, lite billigare för personbilar och dyrare förstås för lastbilar, så det plockar på...
För några år sedan var betalstationerna bemannade, numera möts man inte av ett artigt Bonjour, nej nu är det kontokort som gäller!
I god tid förvarnas man; Péage 2000 m... Péage 1000 m, alltså vägtull om 2 km... 1 km...


Så tar man sikte på en fålla under en grön pil, med biljett (som man tagit då man körde på autorouten) och kontokort i beredskap...


En liten manick av något slag läser av vad är för fordon som kör in, så det är bara att stoppa in, först biljett, och sen kontokort... Snabbt som sjutton går det! Jo, man kan betala med pengar, men då måste någon av av oss gå ut ur bilen, för kontant betalning sitter långt ner på automaten (dit vi inte räcker från fönstret!) och det är mycke trångt i fållan... Och det gäller att inte tappa vare sej biljett eller kontokort, för att flytta på bilen innan man betalat är så gott som omöjligt, framför har man en bom, och efter sej en kö med bilar...!
 

Ja, sen är det bara att köra vidare...
Det finns gratismotorvägar också, t.ex. förbi större städer, de är i regel tvåfiliga.
Parallellt med motorvägen finns i regel en mindre "vanlig"väg, så om man inte har så bråttom så är det ganska trevligt att trafikera en sådan, då åker man genom små städer och byar, men det tar förstås betydligt längre tid...


...men ibland kan det tota ihop sej även på motorvägen! Här satt vi fast i en "stop-and-gokö" utanför Lyon i några timmar p.g.a. en trafikolycka. Då är det bra med med husbil,  för man har ju huset med sej liksom, och kan både äta, dricka och gå på toa om det skulle behövas!!!
 
                                                                                                                   Inga-Lill

1 kommentar:

  1. Vi kör oftast betalvägar vi också, har man bara som vi fyra veckors semester, vill vi inte fastna i ändlösa byar. Visst kostar det, men är man född på en grusväg i skogen i Småland, har vi fått nog av småvägar.

    SvaraRadera