MIG FINNER INGEN OCH AKADEMISKA SJUKHUSET

I LIVET..

 ...möter vi ibland ROLIGHETER ...

...och ibland möter vi OROLIGHETER...

Ibland kommer dom samtidigt, sakta smygande eller plötsligt anfallande...

... och så hakar dom fast i varandra, och hand i hand far dom runt i kroppen. De stökar, bökar och bråkar, försöker komma först, försöker ta störst plats. Dag som natt bevakar de varandra, vill aldrig vila...

... inte förrän roligheten och oroligheten passerat, först då avtar deras hissnande framfart och långsamt lägger de sej till ro, hand i hand, sida vid sida...

Arne hänger sin utställning "Mig Finner Ingen" på Jönköpings läns Museum.

Maria lägger sin Ofelia, som ingår i utställningen, på plats.

VERNISSAGEDAGEN.

 Ann-Sophie, vår granne, välkomnar vernissagebesökarna med underbara toner från flygeln...

Knökafullt med folk; kända som okända (nja, de allra flesta var ju förstås kända!) vänner och släktingar...

Senare på eftermidda´n...

EFTERVERNISSAGEFEST PÅ BALKONGEN!

(Bara synd att man inte kunde bjuda ALLA goa människor som kom till vernissagen!!!)

Sötaste Damerna Med Roligaste Minerna; Ann, Maria och Karin!!!

Allra Käraste (och speciella) Barnbarnen JONATHAN, AMANDA och EBBA 

Ebba funderar den 2 februari 2008 i samband med Arnes utställning "Mitt 70-tal":

"Morfar-du är ju med i TV och på radio-då är ju du speciell... Men... då måste ju jag också vara speciell eftersom du är min morfar!!!"

...........................

Den ROLIGA vernissagedagen var till ända och på söndagen packade vi husbilen för att bege oss till Akademiska Sjukhuset i Uppsala...

OROLIGHETEN for nu ensam omkring i våra kroppar...

Här träffade vi den vänlige professorn Kjell Öberg.

Just de där sekunderna, innan vi får veta resultatet av alla prover och röntgen som Arne gått igenom innan besöket, ja, då känns det nästan som tiden står still och man vågar knappast andas... Det känns som om OROLIGHETEN etsat sej fast i hela kroppen och håller den i ett järngrepp...

Så hör vi "Röntgen visar inga tumörer och alla prover är bra!"

Och sen långsamt, mycket långsamt... lämnar OROLIGHETEN kroppen för att lägga sej till ro...

...sida vid sida med ROLIGHETEN...

... men så vaknar ROLIGHETEN till liv, och efter sjukhusbesöket blev det några riktigt roliga dagar i Kungliga Huvudstan!!!

                                                                   Inga-Lill