VANDRING I NATUREN

 Sedan barnsben har naturen för mej varit en källa till glädje, lugn och harmoni... att få insupa naturens alla dofter, att få fascineras av de sagolika färgskiftningarna, att fylla sitt sinne med alla dess ljud... Vilken fantastisk källa att hämta kraft och inspiration ifrån!  I naturen kan vi släppa alla måsten och vi kan bara vara!!!

Sen dess har det bara fortsatt...Det finns inget som går upp mot en stillsam promenad bland mossa, stenar och blåbärsris,  vindens sus i träden och bäckens porlande,  korpens kraxande eller koltrastens vårdrillar i björktoppen...

Vi har skogsvandrat mycket, min man A och jag, många gånger tillsammans med barn, föräldrar, barnbarn, släktingar och vänner... 

... men så kom A:s cancerbesked, för snart 30 år sedan....

...interferon som skulle injiceras tre gånger per vecka för att förhoppningsvis stoppa tillväxten av ytterligare tumörer...

Jo, det fungerade, men som med de flesta andra läkemedel, en hel del biverkningar... Ett av dem var ledbesvär och muskelvärk vilket gjorde att A:s benen inte alltid orkade med att förflytta sej längre sträckor...

Men för tre år sedan tyckte professor Öberg på Akademiska att cancerdiagnosen såg så pass bra ut, att A kunde sluta med interferonet, och sakta men säkert så försvann led-och muskelbesvär...

Så nu är vi på gång...! Verkligen!

 
Vandringskängor och annan utrustning har införskaffats och vi går och vandrar, och vandrar och går, och utforskar omgivningarna och hittar ständigt nya små stigar och vägar...

...och så småningom, någon gång framåt vårkanten, hoppas vi kunna vandra bland böljande gröna kullar och betande får i det engelska landskapet!!!
                                                                            Inga-Lill