DENNA LYCKLIGA DAG!

Åh, denna vansinnigt lyckliga soliga dag, så full av gemenskap, vänskap och möten mellan människor...

Denna dag som andades så mycket kärlek, framtidstro och drömmar

Denna dag som så fort rann ur mitt liv, likt vatten i ett par kupade händer...

Jag vill famna den igen!

Jag vill hålla denna underbara dag hårt intill mitt hjärta,

och jag vill att den aldrig, aldrig ska ta slut!
***

Denna dag då mitt barnbarn AMANDA gifte sej med sin AUSTIN från Oklahoma, U.S.A.
***

BJÖRKAR TILL FESTLOKALEN...
... hämtades just vid de små stigarna och skogsvägarna i Boeryd där Amanda och jag så ofta gått när hon var barn; där vi plockat smultron, blåbär, blommor och lingonris till luciakronan, där vi känt doft av mossa och gran, och där vi en gång, sjungande om Rönnerdal, plockade gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol...
"...och se så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol!"
Här står fr.v. Wayne (brudgummens pappa från Oklahoma City, U.S.A.), Christian (BGs bästa vän och bestman, numera boende i Cambridge, England), brudgummen Austin och brudens pappa Joakim. Brudens morfar Arne håller i kameran.

 

BRUDBUKETTEN...

 ... och buketter till Maid of honor (brudens lillasyster Ebba) och Bridesmaid (Alexis, brudgummens lillasyster), samt brudgummens lilla knapphålsbukett, band Amanda tillsammans med sin vän Lina. Blommorna valde Amanda noga ut och plockade i Gudruns och Lasses (Lasse är Amandas morfars bror och Gudrun hans sambo) fantastiska trädgård på "landet" utanför Gränna.

FESTLOKALEN...
...en ladugård där korna en gång stått i sina bås och blivit mjölkade, och dit det nyslagna, torkade och doftande höet en gång fraktats med häst och vagn uppför rännebroa, för att förvaras på skullen och förse djuren med vinterfoder.

BRUDENS MAMMA CORNELIA...
... hon som hade stenkoll på precis ALLTING!!! Hon som såg till att allt fungerade, hon som sydde förkläden till serveringspersonalen, hon som bakade och lagade mat, hon som la sej kl. 1.30 natten innan bröllopsdagen (med huset fullt av folk!) efter att ha gjort "det sista" nämligen rödvinssåsen. (Och sen gick upp kl.6.00!) Hon som såg till att ALLA visste vad de skulle göra...Hon, som tillsammans med JOAKIM, brudens pappa, farit fram och tillbaka och gjort inköp och forslat grejer till festlokalen, som provlagat mat och sett till att allting varit på just den plats det skulle vara...
Austins pappa om Cornelia"HON TÄNKER PÅ ALLT!"

Och så MÅNGA underbara medhjälpare som gjorde denna dag möjlig...
Värdparen Ottilia och Jonas, Jonna och Christoffer...(Med sina ljuvliga bebisar Juni och Leo!)
Serveringspersonalen; Mona och Andreas, Camilla och Patrik,  Håkan, Carina, Mia och Filippa
Håkan och Patrik tillika grillmästare!
Laila (brudens farmor) som gjorde världens godaste ostkaka och jordgubbssylt...
...och JONATHAN och EBBA (brudens syskon) som gjorde lite av varje...
...Ola, vigselförrättaren och tillika vän till familjen Dickèr, och vars dotter Ottilia varit Amandas vän sen de gick på lekis...
...och dessa kompisar; Ottilia, Jonathan, Matilda, och Stina som med sin underbara sång och musik lyfte hela kyrkan...  
...åsså har väl Arne och jag, brudens morföräldrar, gjort lite nytta också...

 MÄNNENS OCH KVINNORNAS  HUS...
Vårt hus blev ett Männens hus, natten innan, och på förmiddagen själva bröllopsdagen...
... medan brudens föräldrahem några kilometer bort, blev Kvinnornas Hus. Ja, en kvinna fanns förstås i Männens hus och det var jag, och två män fanns i kvinnornas hus, nämligen brudparets pappor Wayne och Joakim.
Som "tradition"bland Amandas tjejkompisar är, att de alla sover tillsammans natten innan någon av dom ska gifta sej; alltså sov ett antal tjejer hos Dickèrs, där ibland Austins syster Lexi och hans vän Danielle från U.S.A....
... och hos oss sov Austin, Jonathan och Christian...
(fast Arne tror att Wayne också sov hos, medan jag tror att han kom till oss på morronen... Vi vet inte säkert, för vi la oss innan nattgästerna anlände och jag åkte iväg till frissan strax efter 7 på morronen, och när jag kom hem så fanns han hos oss... Och vi har glömt att fråga, och förresten spelar det inte någon roll, huvudsaken är att han sov någonstans!)
Tidigt på lördagsmorgonen sällade sej Wayne till Männens Hus...(eller om han kom på kvällen!)
Och nu blev det liv och rörelse, ska jag säga...!
Handdukar, duschkräm, hårfön, spray, lukta-gott-flaskor, kostymer, skjortor (jo, jag fick stryka några stycken!), skor, hängslen, slipsar, näsdukar...
...vid halv-elva-tiden anlände så vår son Tobias tillsammans med två fotografer, och det skulle fotas till höger och vänster, framför och bakom, nära och på håll...
...allt medan Austin bit för bit gjorde sej redo för dagen, med hjälp av Christian, Bestman, och Jonathan, Groomsman...

... och mitt i allt detta ståhej, försökte jag hitta tillfällen att prata med Wayne, han som tragiskt miste sin älskade hustru, och Austin och Lexie  sin mamma, för några år sedan...
... och jag såg tårarna i hans ögon när han berättade hur mycket han saknar sin fru, men att han har sina barn som betyder allt för honom, och hur han i Amanda ser så många likheter mellan henne och sin bortgångna hustru, och hur mycket han tycker om Amanda; "Hon är en fantastisk tjej, smart, rolig och charmig! Gud har definitivt skickat Austin en ängel, och jag är så stolt att välkomna henne i vår familj!"
Och jag som så innerligt, och egoistiskt, ville att Amanda och Austin skulle stanna i Sverige, jag fick liksom en uppenbarelse: Jo, men, så klart att dom ska till Oklahoma! Där ska dom finnas, tillsammans Austins familj! Jag har ju haft förmånen att få tillbringa så otroligt många stunder med mitt älskade barnbarn Amanda, nu är det Oklahomas tur!
Tack Wayne för dom orden! Helt plötsligt kändes det så befriande att få dela med sej av "Livets efterrätt", för trots allt är det ju det som är meningen med livet, att vara till glädje och lycka för en annan människa!

Wayne, Austin, Christian, Jonathan och Tobias redo för dagen...

... så blev det plötsligt så tyst och stilla i vårt hus, och med ens så blev det så bråttom för oss...
...oj, klockan så mycke...

...och så var hon, mitt lilla Sockerhjärta, plötsligt fru Cannon!
Och ALLA dessa festfina och glada människor; så många kramar och glada skratt, så många möten!

 KÄRLEKSMUMS PÅ KYRKBACKEN

 

Den personlige VIGSELFÖRRÄTTAREN OLA med sin hustru Agneta åsså jag...

SJÖBOGÅRDEN
Detta lilla bit av Sverige, av Småland, ett arv från de, som en gång brukade denna lilla jordplätt, de som mjölkade sina kossor för hand och hässjade sitt hö, de som tvättade sin tvätt i sjön och hämtade sitt vatten i brunnen, de som hämtade sina ägg i hönshuset och slaktade sin gris till jul...
Och denna lilla glänta, mitt i den djupa småländska granskogen, är precis så som Småland ska va`; en röd stuga med vita knutar, en ladugård, ett litet uthus och en brunn, alldeles invid en liten sjö, omgiven av vita björkar, stora blåklockor, prästkragar och rödklöver, och en sol vars strålar speglar sej i sjön och som sakta går ner bakom grantopparna ...

Och jag vet ju förstås att världen är full av vackra brudar, men för mej är hon den allra vackraste och värdefullaste som världen någonsin skådat;
MITT ÄLSKADE BARNBARN AMANDA!
                                                                                      Inga-LIll