CAP D´AGDE

Skillnaden mellan UK och Frankrike är inte bara The English Channel och dieselpriset (närmare 18 sv. kr. i UK och knappt 14 sv.kr i Frankrike), för om UK är lite brunmurrigt och tungt så är Fr. ljust och lätt!!! Och vad är väl UKs lever-och-njurpaj mot en Fr. Tarte Frambois eller en Fish´n Chips (utan tillstymmelse till nå´t annat än just en hög med flottiga pommes och en blek friterad fiskbit) mot Franska delikatesser!!!
Och vad är skillnaden mellan en Superstore och en Supermarché!!! Jo, i UK är t.ex. ost och delikatess(???)disken 2 meter lång, i Fr. är den 200 m!!!(Nää, nu överdrev jag förstås, men det känns nästan så!)
I söndags eftermiddag anlände vi till Medelhavet och hamnade på en camping i Cap d´Agde! För om man kör från Clermont så är det bara att följa E 11rakt söderut tills man kör rakt ut i Medelhavet! En otroligt vacker vägsträcka dessutom! Men som väl är finns det campingplatser som stoppar en!
Efter att ha installerat oss på campen tog vi bilen till ett stort köpcenter, där vi först "fyllde på" vår franska "internetsticka" i en "Orangebutik"... sen bar det iväg till Supermarchén...
 

I Frankrike kan man nog äta ihjäl sej, till skillnad mot i UK (nää, det där var inte snällt sagt!) för så känns det när man ser alla delikatesser överallt i Fr.! Man vill ha ALLT!

Vi inhandlade: Ost; Comté, Morbier, Tomme, Parmesan, Feta och Rocamandour förstås (en fantastisk god getost som vi njuter av tillsammans med rosmarinhonung)... vinaigrette, några flaskor Rosévin och Mousserande, entrecoté, kalkonfilé, biffar, skinka, korv, vatten, Cola, juice, yoghurt, grönsaker, frukt....bagutte, tarte frambois, ("efterrättspaj"där pajskalet är fyllt med vaniljkräm och massor av hallon), creme caramel... M.M. M.M.

Bra att ha kylskåpet med sej, för då är det bara att stuva in allt så fort man kommer ut från Supermarchén! Och alla läckerheter (med vin) hade säkert kostat det dubbla i Sverige, konstaterade vi, alltmedan det blev mer och mer fullt i kylskåpet!

Och väl "hemma" på campen igen, tvättade Arne bilen, och jag gick till "tvättstugan" och tvättade en maskin, som sen torkade i sol och vind!

Sen var det bara att slå sej till ro och njuta av tillvaron!
                                                                                             Inga-Lill

DOVER-CALAIS

15 maj

 Framåt eftermidda´n denna dag anlände vi till Dover och körde direkt ner till hamnen mot incheckningen. Första luckan: visa passen och få en "lapp" på vilken det stod lite siffror hit och dit...sen blev det säkerhetskontroll; vi blev hänvisade till något som såg ut som ett jättestort tält, och där inne var det lite halvskumt... En poliskvinna ville se passen, sen fick vi öppna motorhuven, där hon lyste med ficklampa, sen ville hon titta inuti bilen... och där fick hon se ängeln som står i fönstret:"En ängel" sa hon och log. "Ja", sa jag, "det är vår skyddsängel" "Jag har också en ängel i min bil!" svarade hon, och blev lite mjukare i den där myndighetstonen. Efter att ha gått några gånger fram och tillbaka i säkerhetsbågar, kunde vi sätta oss i bilen och bege oss till biljettkontoret , där vi åter igen fick visa passen och överräcka den "lapp" som vi tidigare fått, innan vi blev hänvisade till Gate 79. I väntan på att få köra ombord hann vi med att ta en liten fika!

 

Så lämnade vi UK och Dovers vita klippor och vid denna överfart var Engelska kanalen betydligt snällare mot oss...

 ....så snäll och lugn så många passade på att ta sej en tupplur!

Vid inloppet till Calais kunde vi se en hel hop med husbilar, som blänkte i solskenet på den stora ställplatsen inte långt från hamnen.

Det gick snabbt att köra av båten (inte den minsta säkerhetskontroll syntes till), och vi körde in mot centrum för att tanka och handla bröd. Så Arne hade längtat efter en fransk baguette!!!

Just när vi skulle hoppa in i bilen efter brödköpet, stannade en liten bil alldeles intill oss, och en ännu mindre liten söt grålockig tant krånglade sej ur och kom fram till oss. På fransk/engelska plus "teckenspråk"undrade hon om vi skulle "sova på stranden" och pekade på husbilen. Vi nickade och sa både "Oui" och "Yes"..."Full!" sa hon "Aha" svarade jag (Inga-Lill)," air de campingcar est complete! Då sken hon upp och sa "Oui, oui!" och återvände till sin lilla farbror som väntat i bilen, efter det att vi hade tackat henne både på franska, engelska och svenska. Vi underbar liten tant! Varför tog vi ingen bild på henne!?

Så vi körde ut mot kusten söder om Calais, och hittade snart en ställplats där vi kunde övernatta, för här var det gott om både husbilar och övernattningsmöjligheter!

 

 Och vid just den här ställplatsen fanns en vandringsled, så vi snörade på oss kängorna och vandrade uppåt och uppåt och fick uppleva en vidunderlig utsikt!!!

FÄRJAN SOM INTE GICK

14 maj

Tidigt på morgonen började vår färd söderut, från Wales mot Frankrike.Vi tog sikte på Pool, strax väster om Bournemouth, för att där ta båten till Cherbourg i Frankrike. På smala och slingriga vägar avverkade vi den ena milen efter den andra, och jag säger bara de´; att om jag suttit bakom ratten i Wales/England,så hade vi bara kommit hälften så långt! Jag brukar inte protestera, vad gäller bilkörning, men att köra på dessa smalslingriga vägar kantade av murar och häckar, bara totalvägrade jag!

(De vita prickarna på bilden är förstås får! I Wales finns tusen miljoner får! Minst!)

Vi gjorde en och annan paus i regnet, för regnade gjorde det naturligtvis, och såg oss omkring i nå´n liten stad, och framåt halv åtta på kvällen anlände vi till Pool och det ganska så ödsliga hamnområdet. Jo, vi hittade ett biljettkontor, där vi blev upplysta om, att nästa båt till Cherbourg gick först på lördagen kl. 16.00! Nu var humöret inte på topp, vi var hungriga och trötta, och skulle vi vänta i nästan två dygn för att komma till Frankrike!? Nä, vi beslöt att åka österut till Dover och ta båten där till Calais.

Men vi behövde mat-och vad fanns mitt framför ögonen på oss...?! Jo, en Mc Donald´s!!! Tack och lov! Efter varsin Big Mac & Co gällde det sen att hitta en camping! Det hade blivit mörkt, och det är alltid svårare att orientera sej i mörker och att upptäcka ev campingskyltar. Men med hjälp av GPSen kom vi så småningom fram till en camping som låg ganska ödsligt. Nu var klockan runt halv nio, och receptionen var förstås stängd. Men... det fanns en liten pub en bit bort, och jag tog sikte på den. Där inne fanns två personer, en bakom och en framför disken. På min fråga om vi  möjligtvis kunde komma in på campingen, så svarade "bartendern": "Just a moment" och ringde ett samtal. "Wait here"sa han sen och det dröjde nog inte mer än fem minuter förrän en mycket trevlig ung man kom. Jo visst, naturligtvis kunde vi bo på campingen; sen öppnade han bommen och följde med oss och visade var vi kunde stå!!! Gissa om vi var tacksamma!? Så´na trevliga människor! Efter en varm dusch somnade vi ganska gott!

***

Och det inte bara öl som mäts i pints, så även mjölken!!!

SISTA DAGEN I WALES

14 maj.

Vägarna i Wales är smala och krokiga. Det ser nästan ut som om man en gång i tiden satte ner en stor plog i landskapet och följde naturen, och så blev det en smal krokig väg utan vägrenar. Vägen kantades i stället av höga häckar eller stenmurar, och så är det än idag! Här bryter man aldrig en heldragen linje, även om det ibland skulle vara fri sikt!

Walesish är ett helt oförståligt språk! Tur att det även talas engelska! Allan betyder ut, och in mwen betyder in... En by kan heta CWRT eller CWN... En trevlig dam som vi samspråkade lite med, berättade att numera i skolan undervisar man både på engelska och walesiska. Det gjorde man inte för ett antal år sedan. 

När det helt saknas mittmarkeringar, så gäller det att ta det extra easy...För då vet man aldrig vad som dyker upp bakom kröken!

*********
Tur att vi inte har trängselskatt här i bilen, då skulle vi ligga risigt till!

**********
Nu lämnar vi Wales och drar söderut ... mot ett, förhoppningsvis, varmare Frankrike!
Kartan visar vägarna vi kört på i Wales.

Kanske blir det nu några dagars uppehåll med bloggandet!

VANDRING I SNOWDONIA

13 Maj.

"Så här sleten ha´ja´inte vatt sen ja´gjode lumpen på I 12 i mitten av 60-talet å vi gick dän dä´3-milamaschen! Skillnan mot ida´ä, att ja´ha´redia sko på föttera, å slipper bloia skavsår!!!" Så resonerade Arne idag efter vår vandring i nationalparken Snowdonia på väg upp mot toppen till Snowdon.

Ett avbrott i vandringen; ett trevligt samtal med en fårbonde...

The  Snowdon railway; här tuffar det lilla tåget från byn upp till toppen av Snowdon (1085 m.ö.h.). Och så har det gjort sedan 1896! Fantastiskt, eller hur!? Här åker "amatörerna", vi andra går...

Men... när vi var  här 1981 så tog vi tåget !!!

BETWS-Y-COAD

Alla de campingar som vi bott på hitintills på har ganska hög standard, även om en del sett ganska så stökiga ut utanför själva campingområdet. Det finns el, dusch, toa, tömning, vatten, etc och alla kostar runt 20 pund/natt.

I natt bodde vi på en kanonfin camping strax utanför den lilla byn Llanrwst. Otroligt välskött, och det fanns "allt";  "Allt ingår i campingavgiften" förklarade den trevliga och paranta damen, "även color TV" FärgTV!? undrade vi förstås. Jo, det fanns ett antennuttag på elstolpen! Om man nu ville titta på colorTV!
(Någon ställplats har vi inte stött på här i GB, möjligtvis kan man stå på en parkering Men ofta står det "Ej övernattning" på större p-platser))

Från Llanrwst begav vi oss söderut, och redan efter någon (sv) mil kom vi till en otroligt trevlig liten stad/by, Betws-y-Coad. Redan vid infarten tvärstannade vi vid en liten butik, där det stod "Outlet"! Och här fanns det grejer... och kläder förstås! Allt för att vandra, klättra, fiska etc! För att inte tala om inne i den lilla byn; här fanns det inte mindre än 8 (!!!) butiker med jättesortiment vad gäller friluftskläder, skor och prylar!! (Plus en massa andra butiker!) I en av butikerna fanns 1000 (!!!) olika sorts kängor/skor för vandring, och ytterligare 2500 fanns på lagret... Jo, jag var ju tvungen att fråga!
Från den lilla byn utgick massor av vandringsleder med varierande längd, det var bara att välja! Och det var många som gav sej ut på de markerade lederna, gamla som unga!

 

Dagen bjöd på solsken, så vi vandrade runt både inne och utanför i den lilla byn  och var inne i butiker och klämde och kände...

Efter några timmar for vi vidare och hamnade på en camping i Bala. Tog en promenad  in till "centrum" där vi hamnade på puben, och kom i samspråk med en mycket trevlig walesare.

"Det kommer inte så många till puben nu längre", förklarade han, "Nä, folk håller på med sina telefoner och datorer i stället för att träffas. Och inte ser de det vackra i naturen heller, det är bara datorn som gäller. Det är synd!"

Natti, natti från campignen i Bala!
(Vi funderade på att campa i Corwen, men valde Bala... för vem vill övernatta i korven!?)

PIR OCH PUB

Alla dessa pirer som finns längs  GB:s kust... Inte alltid så fräscha precis! Den här piren strax utanför Conwy har sett sina bästa dagar, och var nu omgärdad med höga staket och varningsskyltar! Och vem skulle vilja beträda denna sönderrostade skapelse!? Men trots bedrövligt skick så är den trots allt en skönhet!

En fin och välvårdad camping hittade vi på väg söderut från Conwy. Då hade vi letat och letat och frågat efter den camping som bodde på för 34 år se´n i Conwy. Men nej! För 34år sedan!!! Även om de flesta personer vi pratat med, säger att ingenting har hänt i GB på 34 år, så har det nog hänt lite i alla fall!

Framåt kvällen tog vi en promenad in till den lilla byn och tog oss en öl på Puben!

Godnatt! I morgon är en ny dag!