onsdag 29 oktober 2014

GO´SAKER FÖR KROPP OCH SJÄL


Vissa dagar i pensionärslivet kan vara ganska så hektiska...
 Ja, man måste ju ta vara på tillfällena...
...som TORGET i Jönköping t.ex. Dit går man förstås på lördagar, för det är då knallarna är där...
Då köper vi potatis, grönsaker och frukt, ägg, ost och fisk, blommor, fikabröd och isterband...



... och just den här lördagen for vi vidare till
STALLQVARN
Diversehandel i Dunkehallaravinen,
som håller öppet fredag, lördag och söndag.


Där möter vi grosshandlar´ själv, där han står bland hundratals prylar, stora som små, nya som begagnade. Här är det sååå roligt att gå och upptäcka saker, och det är sällan man går från Stallqvarn tomhänt!


Ja,ja, det blev förstås några saker även denna gång!
***
Så for vi hem för att lasta av alla torg-och Stallkqarnssaker...
(och ta en fika!)
... för att sen styra kosan mot Fagerhults Plantskola...
...som just denna helg hade 50% på ALLT!




***
Och när vi äntligen kom hem, så var det bara att sätta spaden i jorden...


Och det är inte utan att vi med spänning längtar till våren, för att se hur det egentligen ser ut, det där som vi påtat ner i jorden...
***
En ganska så givande lördag må jag säga, med diverse go´saker... både för kropp och själ!!!
                                                                                    Inga-Lill

torsdag 16 oktober 2014

MIG FINNER INGEN OCH AKADEMISKA SJUKHUSET


I LIVET..
 ...möter vi ibland ROLIGHETER ...
...och ibland möter vi OROLIGHETER...

Ibland kommer dom samtidigt, sakta smygande eller plötsligt anfallande...
... och så hakar dom fast i varandra, och hand i hand far dom runt i kroppen. De stökar, bökar och bråkar, försöker komma först, försöker ta störst plats. Dag som natt bevakar de varandra, vill aldrig vila...
... inte förrän roligheten och oroligheten passerat, först då avtar deras hissnande framfart och långsamt lägger de sej till ro, hand i hand, sida vid sida...


Arne hänger sin utställning "Mig Finner Ingen" på Jönköpings läns Museum.


Maria lägger sin Ofelia, som ingår i utställningen, på plats.


VERNISSAGEDAGEN.
 Ann-Sophie, vår granne, välkomnar vernissagebesökarna med underbara toner från flygeln...


Knökafullt med folk; kända som okända (nja, de allra flesta var ju förstås kända!) vänner och släktingar...



Senare på eftermidda´n...
EFTERVERNISSAGEFEST PÅ BALKONGEN!
(Bara synd att man inte kunde bjuda ALLA goa människor som kom till vernissagen!!!)




Sötaste Damerna Med Roligaste Minerna; Ann, Maria och Karin!!!


Allra Käraste (och speciella) Barnbarnen JONATHAN, AMANDA och EBBA 

Ebba funderar den 2 februari 2008 i samband med Arnes utställning "Mitt 70-tal":
"Morfar-du är ju med i TV och på radio-då är ju du speciell... Men... då måste ju jag också vara speciell eftersom du är min morfar!!!"
...........................

Den ROLIGA vernissagedagen var till ända och på söndagen packade vi husbilen för att bege oss till Akademiska Sjukhuset i Uppsala...
OROLIGHETEN for nu ensam omkring i våra kroppar...


Här träffade vi den vänlige professorn Kjell Öberg.
Just de där sekunderna, innan vi får veta resultatet av alla prover och röntgen som Arne gått igenom innan besöket, ja, då känns det nästan som tiden står still och man vågar knappast andas... Det känns som om OROLIGHETEN etsat sej fast i hela kroppen och håller den i ett järngrepp...
Så hör vi "Röntgen visar inga tumörer och alla prover är bra!"
Och sen långsamt, mycket långsamt... lämnar OROLIGHETEN kroppen för att lägga sej till ro...
...sida vid sida med ROLIGHETEN...

... men så vaknar ROLIGHETEN till liv, och efter sjukhusbesöket blev det några riktigt roliga dagar i Kungliga Huvudstan!!!
                                                                   Inga-Lill
 


söndag 12 oktober 2014

DET ÄR VACKRAST NÄR DET SKYMMER


DET ÄR VACKRAST NÄR DET SKYMMER...

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden
över markens ljus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån






Allt är mitt, och allt skall tagas från mig
inom kort skall allting tagas från mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra 
ensam, utan spår
                                                  Pär Lagerkvist




fredag 10 oktober 2014

DET FÖRVUNNA FESTTYGET


DJUPDYKNING I TYGALÅDORNA
PÅ JAKT EFTER DET FÖRSVUNNA FESTTYGET!

För fem år sedan fick jag ett vackert tyg av min vän S, inhandlat i Hongkong. Ett riktigt festtyg i rött och svart. La det i en av mina många tygalådor, för att invänta det rätta, speciella tillfället, att plocka fram detta fina tyg och göra något vackert av det! Har sedan väntat och väntat... Och så plötsligt är det där speciella tillfället inom räckhåll, och eftersom det är ganska så många år sedan jag var flitig vid symaskinen, så tyckte jag att det var bäst att börja i tid...
Drog därför fram mina tygalådor, som stått ganska så orörliga sen vi flyttade för snart fyra år...
Och så fort jag började plocka bland tygerna, så strömmade minnerna emot mej...


...tyget som Cornelia hade i sin docksäng i början på 70-talet...


...tyget som Tobias hade till gardiner på 70-talet...


...och dessa bröllopstyger från 1989... 
... jag minns det som i går, då jag sydde Cornelias brudklänning, min och mammas röda klänningar och brudnäbbens blommiga ...


... och alla dessa små byxor, jackor och overaller jag tokig av lycka sydde till de älskade barnbarnen...

Men det var ju FESTTYGET jag var på jakt efter, och snart hade jag rivit ut alla tyger, och ju mer jag letade, desto mer desperat blev jag...för det fanns inte något FESTTYG i   tygalådorna, så jag fortsatte till den ena garderoben efter den andra; jag letade bland lakan, handdukar, kläder och dukar, på alla möjliga och omöjliga ställen...
...MEN FESTTYGET VAR/ÄR SOM BORTBLÅST!!!
Rackans också!!! Jag som har modellen klar (i huvudet!), smycken och väska och SKORNA som skulle matcha tyget!!!


 Några månader till ska jag leta i skrymslen och vrår, men sen blir till att ge sej ut på tygjakt utanför hemmets väggar...
Tur att jag i alla fall började tygjakten i god tid...

Och det där speciella tillfället.... ja, det infaller alldeles precis mitt i den svenska sommaren bland rödklöver, blåklockor och prästkragar!!!
                                                                                           Inga-Lill