onsdag 30 december 2015


FRID ÖVER JORDEN
av
HERR FREDRIK
Illustrerad av min pappa Torsten

Så blev det åter julhelg i Norden
Då lär det talas om andakt och frid.
Julnatten tätnar i sinom tid,
tystnaden skänker sin sanning åt orden.

Mänskorna samlas kring välfyllda borden,
pustande ut efter vardagens id.
Bukarnas fyllnad är fet och solid,
smackandet hörs ej till resten av jorden.

Plågsamma tankar om svälten och morden
kvävs under julfläskets sövande frid.
Strömmen som väller ur TV är strid,
långfilmen sprider sin andakt i hjorden.

(Införd i Jönköpings Posten i slutet av 60-talet)
 ***
Så har vi under några juldagar vandrat i Minnernas Allé...
För det är väl det vi gör just i jultider...Minns, blickar tillbaka..
Vi vänder oss om och ser vårt liv som en lång allé...
...där varje varje träd är ett minne, en händelse...
Vad väcker det för känslor, vad är det som poppar upp i vårt inre..!?
Tackar vi livet som gett oss så mycke glädje eller gråter själen av smärta och besvikelse..!?
Kommer julen som en glädjebringande eller smärtsam högtid...
Eller både och...?
Jag har haft turen att hela livet varit omgiven av en hoper kärleksfulla människor, av glädje och gemenskap, av julgran, skinka och julmust...
Men de flesta som var med från början finns inte längre kvar vid julbordet, och det är dom som jag återvänder till och ser så klart i Minnernas Allé...
Men så många som kommit till, som allt eftersom fyllt de tomma platserna vid bordet och som sprider glädje och framtidstro... 


Denna fridfulla vinternatt, den 30 december 1965, föddes vår älskade Cornelia!
 Just denna kalla, klara, stilla och magiska vinternatt, då tusentals stjärnor och meterhög snö gnistrade som guld, föddes hon; det var som om hela universum var översållad av miljontals diamanter och hon var en av dem!
Idag fyller hon 50!
Ibland är livet ofattbart och man blickar tillbaka på ett liv som gått så svindlande fort, och man får med tacksamhet ta emot varje ny dag som livet har att ge!
...och jag minns så klart när min älskade pappa fyllde 50, den där soliga sommardagen 1973, då vi var samlade runt honom, släktingar, där bland farmor och farfar, och vänner...
Och orden från pappas gode vän Natan : Det är en ynnest och få förunnat att ha sina föräldrar med på sitt 50-årskalas! 
***
Med dessa ord tillönskas ni alla
ETT GOTT NYTT ÅR!
Inga-Lill och Arne

 
Text Inga-Lill   Foto Arne


***

 
 

onsdag 11 november 2015

AMANDA 25 ÅR


Idag fyller hon 25, vårt älskade barnbarn Amanda; hon som föddes den där söndagen i november 1990, just när det var Fars Dag...
Hon som sen dess fyllt vårt liv med ofantlig glädje och lycka...


Att 25 år kan gå så ofantligt fort, det är ofattbart....
...för det var ju inte så länge sen jag själv fyllde 25...eller???

25 år... när livet lekte och man aldrig, aldrig tänkte tanken att man helt plötsligt en dag skulle närma sej 70-strecket....!

Jag kommer inte ihåg just min 25-årsdag i April -72, men jag kommer ihåg att A och jag åkte till London strax efter... Med båt från Göteborg...

Båten gick framåt eftermiddan, så vi strövade omkring lite i stan innan, och det var då jag köpte min fina mjuka mockajacka...

.
..den som Amanda hittade en gång för några år sedan i mina "gömmor"....
 I London inhandlade jag sen, på Carnaby Street, ett par häftiga platådojjor...
 
 
 ....dom har varit flitigt använda till "utklädningsskor" både för barn och barnbarn och deras kompisar!
Nu står dom här på golvet, tillsammans med ett spetsigt par i grå mocca och lack från 60-talet, som en liten påminnelse om, att livet rusar på i ofantlig fart, och att nya generationer växer upp, till glädje och lycka för oss som har fått förmånen att leva, och uppleva dessa små under som kallas BARNBARN! 
                                                                                                                    Inga-Lill
 
 



tisdag 22 september 2015

GULLVIVANS BLOMSTERHANDEL PÅ LIDINGÖ


Det finns platser som får själen att jubla och hjärtat att sjunga! 
Platser där kreativiteten flödar och naturens färger och former griper tag i en, där den vänliga atmosfären smittar av sej...
Platser där solen skiner fastän det ösregnar....!
En sådan plats är Gullvivans Blomsterhandel på Lidingö!!!


Man upptäcker den när man kör längs den stora genomfartsleden inte långt från Lidingö centrum. Som ett sagohus ligger den där omsluten av en ofantlig grönska! Ett hus och en grönska som väcker nyfikenhet och fascination!


Så kliver vi in i denna sagovärld och blir nästan stumma av hänförelse!!
Och möter den ytterst vänliga kreatören Olivera; hon som tillsammans med Kristian skapat denna oas!
Olivera är nästan som ett sagoväsen där hon står och skapar de mest fantastiska blomsterarrangemang!
"Gå gärna runt och titta!"säger hon mjukt, medan vi står där och försöker insupa denna kaskad av färg och form som kommer rusande emot oss...





Det finns ingen gräns mellan inne och ute mellan högt och lågt, allt flyter in i vart annat..
Ute känns som inne och inne känns som ute...




(Vem skulle inte vilja bada i champagne eller åsnemjölk i det här badkaret...!!!? Men i den här miljön
skulle jag för min del kunna tänka mej vanligt blomstervatten!!!)



TACK Olivera för vi fått ta del av denna unika skapelse!!!
Den kommer att ligga där och skvalpa i vårt innersta och påminna oss om just den dag, då regnet öste ner, men i Gullvivans Blomsterhandel övergick de regntunga skyarna till strålande sol!
                                                                                                                                 Inga-Lill och Arne

söndag 26 juli 2015

DENNA LYCKLIGA DAG!


Åh, denna vansinnigt lyckliga soliga dag, så full av gemenskap, vänskap och möten mellan människor...
Denna dag som andades så mycket kärlek, framtidstro och drömmar
Denna dag som så fort rann ur mitt liv, likt vatten i ett par kupade händer...
Jag vill famna den igen!
Jag vill hålla denna underbara dag hårt intill mitt hjärta,
och jag vill att den aldrig, aldrig ska ta slut!
***

Denna dag då mitt barnbarn AMANDA gifte sej med sin AUSTIN från Oklahoma, U.S.A.
***


BJÖRKAR TILL FESTLOKALEN...
... hämtades just vid de små stigarna och skogsvägarna i Boeryd där Amanda och jag så ofta gått när hon var barn; där vi plockat smultron, blåbär, blommor och lingonris till luciakronan, där vi känt doft av mossa och gran, och där vi en gång, sjungande om Rönnerdal, plockade gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol...
"...och se så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol!"
Här står fr.v. Wayne (brudgummens pappa från Oklahoma City, U.S.A.), Christian (BGs bästa vän och bestman, numera boende i Cambridge, England), brudgummen Austin och brudens pappa Joakim. Brudens morfar Arne håller i kameran.


BRUDBUKETTEN...
 ... och buketter till Maid of honor (brudens lillasyster Ebba) och Bridesmaid (Alexis, brudgummens lillasyster), samt brudgummens lilla knapphålsbukett, band Amanda tillsammans med sin vän Lina. Blommorna valde Amanda noga ut och plockade i Gudruns och Lasses (Lasse är Amandas morfars bror och Gudrun hans sambo) fantastiska trädgård på "landet" utanför Gränna.


FESTLOKALEN...
...en ladugård där korna en gång stått i sina bås och blivit mjölkade, och dit det nyslagna, torkade och doftande höet en gång fraktats med häst och vagn uppför rännebroa, för att förvaras på skullen och förse djuren med vinterfoder.


BRUDENS MAMMA CORNELIA...
... hon som hade stenkoll på precis ALLTING!!! Hon som såg till att allt fungerade, hon som sydde förkläden till serveringspersonalen, hon som bakade och lagade mat, hon som la sej kl. 1.30 natten innan bröllopsdagen (med huset fullt av folk!) efter att ha gjort "det sista" nämligen rödvinssåsen. (Och sen gick upp kl.6.00!) Hon som såg till att ALLA visste vad de skulle göra...Hon, som tillsammans med JOAKIM, brudens pappa, farit fram och tillbaka och gjort inköp och forslat grejer till festlokalen, som provlagat mat och sett till att allting varit på just den plats det skulle vara...
Austins pappa om Cornelia"HON TÄNKER PÅ ALLT!"


Och så MÅNGA underbara medhjälpare som gjorde denna dag möjlig...
Värdparen Ottilia och Jonas, Jonna och Christoffer...(Med sina ljuvliga bebisar Juni och Leo!)
Serveringspersonalen; Mona och Andreas, Camilla och Patrik,  Håkan, Carina, Mia och Filippa
Håkan och Patrik tillika grillmästare!
Laila (brudens farmor) som gjorde världens godaste ostkaka och jordgubbssylt...
...och JONATHAN och EBBA (brudens syskon) som gjorde lite av varje...
...Ola, vigselförrättaren och tillika vän till familjen Dickèr, och vars dotter Ottilia varit Amandas vän sen de gick på lekis...
...och dessa kompisar; Ottilia, Jonathan, Matilda, och Stina som med sin underbara sång och musik lyfte hela kyrkan...  
...åsså har väl Arne och jag, brudens morföräldrar, gjort lite nytta också...


 MÄNNENS OCH KVINNORNAS  HUS...
Vårt hus blev ett Männens hus, natten innan, och på förmiddagen själva bröllopsdagen...
... medan brudens föräldrahem några kilometer bort, blev Kvinnornas Hus. Ja, en kvinna fanns förstås i Männens hus och det var jag, och två män fanns i kvinnornas hus, nämligen brudparets pappor Wayne och Joakim.
Som "tradition"bland Amandas tjejkompisar är, att de alla sover tillsammans natten innan någon av dom ska gifta sej; alltså sov ett antal tjejer hos Dickèrs, där ibland Austins syster Lexi och hans vän Danielle från U.S.A....
... och hos oss sov Austin, Jonathan och Christian...
(fast Arne tror att Wayne också sov hos, medan jag tror att han kom till oss på morronen... Vi vet inte säkert, för vi la oss innan nattgästerna anlände och jag åkte iväg till frissan strax efter 7 på morronen, och när jag kom hem så fanns han hos oss... Och vi har glömt att fråga, och förresten spelar det inte någon roll, huvudsaken är att han sov någonstans!)
Tidigt på lördagsmorgonen sällade sej Wayne till Männens Hus...(eller om han kom på kvällen!)
Och nu blev det liv och rörelse, ska jag säga...!
Handdukar, duschkräm, hårfön, spray, lukta-gott-flaskor, kostymer, skjortor (jo, jag fick stryka några stycken!), skor, hängslen, slipsar, näsdukar...
...vid halv-elva-tiden anlände så vår son Tobias tillsammans med två fotografer, och det skulle fotas till höger och vänster, framför och bakom, nära och på håll...
...allt medan Austin bit för bit gjorde sej redo för dagen, med hjälp av Christian, Bestman, och Jonathan, Groomsman...



... och mitt i allt detta ståhej, försökte jag hitta tillfällen att prata med Wayne, han som tragiskt miste sin älskade hustru, och Austin och Lexie  sin mamma, för några år sedan...
... och jag såg tårarna i hans ögon när han berättade hur mycket han saknar sin fru, men att han har sina barn som betyder allt för honom, och hur han i Amanda ser så många likheter mellan henne och sin bortgångna hustru, och hur mycket han tycker om Amanda; "Hon är en fantastisk tjej, smart, rolig och charmig! Gud har definitivt skickat Austin en ängel, och jag är så stolt att välkomna henne i vår familj!"
Och jag som så innerligt, och egoistiskt, ville att Amanda och Austin skulle stanna i Sverige, jag fick liksom en uppenbarelse: Jo, men, så klart att dom ska till Oklahoma! Där ska dom finnas, tillsammans Austins familj! Jag har ju haft förmånen att få tillbringa så otroligt många stunder med mitt älskade barnbarn Amanda, nu är det Oklahomas tur!
Tack Wayne för dom orden! Helt plötsligt kändes det så befriande att få dela med sej av "Livets efterrätt", för trots allt är det ju det som är meningen med livet, att vara till glädje och lycka för en annan människa!


Wayne, Austin, Christian, Jonathan och Tobias redo för dagen...


... så blev det plötsligt så tyst och stilla i vårt hus, och med ens så blev det så bråttom för oss...
...oj, klockan så mycke...

...och så var hon, mitt lilla Sockerhjärta, plötsligt fru Cannon!
Och ALLA dessa festfina och glada människor; så många kramar och glada skratt, så många möten!


 KÄRLEKSMUMS PÅ KYRKBACKEN

 
Den personlige VIGSELFÖRRÄTTAREN OLA med sin hustru Agneta åsså jag...



SJÖBOGÅRDEN
Detta lilla bit av Sverige, av Småland, ett arv från de, som en gång brukade denna lilla jordplätt, de som mjölkade sina kossor för hand och hässjade sitt hö, de som tvättade sin tvätt i sjön och hämtade sitt vatten i brunnen, de som hämtade sina ägg i hönshuset och slaktade sin gris till jul...
Och denna lilla glänta, mitt i den djupa småländska granskogen, är precis så som Småland ska va`; en röd stuga med vita knutar, en ladugård, ett litet uthus och en brunn, alldeles invid en liten sjö, omgiven av vita björkar, stora blåklockor, prästkragar och rödklöver, och en sol vars strålar speglar sej i sjön och som sakta går ner bakom grantopparna ...


Och jag vet ju förstås att världen är full av vackra brudar, men för mej är hon den allra vackraste och värdefullaste som världen någonsin skådat;
MITT ÄLSKADE BARNBARN AMANDA!
                                                                                      Inga-LIll

                                                                                         





     



tisdag 21 juli 2015

VIGSEL I BYARUMS KYRKA


Vigsel i Byarums Kyrka den 18 juli 20015
 mellan
 Amanda Dickèr och Austin Cannon

Det var så mycket känslor och tankar som vimsade runt i kroppen just den här dagen; dagen då vårt barnbarn Amanda gifte sej med sin amerikanske Austin och blev Mrs Cannon.
 Minnen och händelser knyts ihop med nutid, och just denna dag kändes det så tydligt; nya generationer tar vid när den äldre generationen fallit ifrån...

Jag vet alldeles bestämt att min älskade pappa Torsten log där uppe i himlen, när han såg det förälskade vackra paret denna soliga sommardag...för...
Byarums Kyrka var "pappas kyrka", det var här han konfirmerades i mitten av 1930-talet av prästen Johannes Madestam. Samme präst som 1991, vid nästan 90 års ålder, döpte Amanda (men inte i kyrkan utan "hemma"), hon som just denna dag blev Mrs Cannon...
Ibland är livet så märkligt... för hur kom det sej egentligen att Amanda och Austin valde just Byarums Kyrka och datum för vigseln, utan att ha en tanke på att det fanns en koppling till just denna kyrka!?
Den 18 juli 1995, dog min älskade pappa plötsligt, en solig och vacker sommardag mitt i den svenska sommaren. Och exakt 20 år senare, den 18 juli 20015, lovar Amanda och Austin varandra evig kärlek i Byarums Kyrka! Och samma sol som då var med oss denna dag!
Och en trappa upp i kyrkan, alldeles vid dörren in till läktaren, hänger en stor tavla målad av min pappa Torsten...
Jag har inte varit i kyrkan se´n pappas begravningsgudstjänst, som ägde rum någon vecka efter hans död, men i lördags var jag alltså så tillbaka i denna kyrka som mina, och även Amandas, förfäder en gång haft som sin kyrka...
Det kändes stort, mäktigt och oerhört känslosamt!
Och ibland funderar jag på.... är det slumpen som avgör vad vi väljer och gör eller är det liksom meningen...??? Men vad vi än tycker eller tror så kändes den här dagen alldeles rätt!
                                                                                                                  Inga-Lill


  

torsdag 9 juli 2015

GRÖNT ÄR SKÖNT


Man kan nästan tro, att vi är på rymmen från bloggen...Eller att vi helt tappat bort den bland spadar, växter,  jord och krukor...
För nu går det i 300 knutar i vår lilla trädgård, för när A har projekt på gång så är det inte 100% som gäller, utan minst 300!!! Så det gäller att hänga med så gott det går... plus att sköta markservicen!!!


Och så gör vi ett och annat nedslag hos någon trädgårdsvän, för vi har en hel del sån´a!!! De har alla haft sitt trädgårdsintresse i många, många år, medan vi precis börjat!!!  Och så åker vi runt och kollar i trädgårdsbutiker,  och det tar också sin tid... Tänk att man skulle bli nästan 70 innan man fattat att finns trädgårdar ...och trädgårdar!!! Men det klart, vi har ju legat på latsidan under alla dessa år innan precis, men trädgårdsarbete har inte varit så lockande... förrän NU!


Här besöker vi vännerna Ann och Conny, och vad hittade vi i deras enorma trädgård (förutom ALLA växter förstås)!?... om inte en betongskiva som stod där till ingen nytta, så förutom alla växter, så lastade vi in den i bilen också! Så nu får A leka lite med svetsen och göra ett bordsunderrede!



Så det var ganska så fullt i både mage och bil, efter en härlig trädgårdslunch och en hel del grävande  i den Jansonska  trädgården (Åsså bordsskivan!)





... och medan A roade sej med att jordslå ALLA gröna växter när vi kom hem, så roade jag mej med symaskinen och min gröna festklänning, för snart är det bröllop...
Ja, det är mycket man ska få uppleva; Kärleken som gror mellan två förälskade ungdomar och en trädgård som gror hos två betydligt äldre..........ungdomar?!!!
                                                                                                    Inga-Lill 






söndag 14 juni 2015

HEMMA!


Jo, vi har kommit hem!
För en vecka sedan, lite drygt...fyllda med härliga minnen! Både regniga, soliga, doftande och välsmakande!

Från den fina och välordnade ställplatsen nästan mitt inne i Göttingen (dit vi kom efter Polignynatten) drog vi ut på autobahn...Inte ett endaste stopp förrän vi kom till färjeterminalen i Puttgarden strax innan 15.00. Där blev det förstås stopp...i flera timmar!!! Så mycke bilar en vanlig eftermiddag i början av juni?! Där försvann hoppet om att vi skulle kunna ta oss ända hem utan övernattning! Men hur det än var, så flöt det på bra genom hela Danmark och snart var vi Helsingör... nu kunde inget stoppa oss... (Jo, en liten matpaus då vi kokade korv; inte kunde vi komma hem med den, den hade ju legat i frysen under hela vår resa!) och framåt elvasnåret på kvällen var vi HEMMA! 
Nästan bums i säng; "Oj", sa A när vi landade i dubbelsängen,"det är som att ligga på ett flygfält!"
(Detta med tanke på den NÅGOT mindre dubbelsängen i husbilen!)
Dagen därpå...
Plocka in från husbilen... A bar in, jag "sorterade", hit och dit med prylar, mat, flaskor, skor, kläder..
Så kom A med KUDDEN..."...åsså den här dj...a kudden!!! Vad har vi haft för nytta av den!? Den har bara tagit plats! Den kommer ALDRIG in i husbilen igen!!!"


"Nä, nä...den får i stället en värdig plats hos kuddkompisarna i uterumssängen!"kommenterade jag.

Sen åkte jag raka vägen in till lilla mamma som lyste upp när jag kom... 
"Nu kommer jag mamma! Jag har ju varit borta ett tag!"
"Har du!?"undrade min lilla glada mamma 
"Men Cornelia har ju varit hos dej ganska ofta!"
"Har hon!?"undrade mamma
Och det kändes egentligen ganska skönt, för jag tror inte att mamma saknat mej alls!

Sen följde "hektiska" dagar...
Hämta hem div. blommor och blader, som varit "utarrenderade", tvätta, tvätta... ta itu med den något förväxta trädgården (och bl.a. upptäcka div. små skadeinsekter) fixa tårtor till A.s kombinerade födelsedags-och vernissagefest, fixa tårtor till lilla mammas födelsedagsfest...plus lite annat..



Hembygdsparken i Hovslätt på Nationaldagen...
Arne intervjuas av Hasse Paulsson med anledning av sin utställning "byn-retur". Det är föreningens sommarutställning, och den hänger på "Loftet" fram till början av augusti.

Ja, sen gick det ju inte så många da´r förrän A fick ett sån´t där "ryck"; den skrangliga trappan mellan kök och uteplats behövde verkligen bytas ut, och det ju tur att byggvaruhuset inte ligger så långt bort, för när A får nå´t i huvudet så ska de ske på eviga momangen...
"Tänk att du gjort en ny fin trappa på EN dag!"berömde jag A
"En dag!!!" utbrast A,"jag har ju för sjutton legat hela natten och funderat på hur jag skulle konstruera den!!!"
En fin trappa blev det i alla fall, väl värd en sömnlös natt!
  

...och nu återstår bara en sak innan jag kliver upp i flygplatssängen...
...ut och halshugga mördarsniglar...ja, det tar ju också en nödvändig sysselsättning morgon och kväll...!!!
                                                                                                      Inga-Lill