onsdag 29 april 2015

PICKNICK PÅ LISABERG


Att fira-eller-inte fira; det är frågan...
Födelseda´n alltså...
Innan jag fyllde 60 var det kul, men sen började liksom lusten avta...
Kanske för att livet gått/går alltför fort, och man inte riktigt hänger med, för det är liksom inget kul att bli så himla gammal... Bläää, snart 70!!!
Men så tänkte jag: Visst är det något att fira, att ytterligare ett år har lagts till mitt liv, och att jag har förmånen att kunna kliva ur sängen utan krämpor, att jag kan plocka vårens första vitsippa och sommarens första smörblomma, att jag kan vandra på små skogsstigar och höra koltrastens sång och jag kan åka ut med husbilen... Men framför allt att jag har så många fina och värdefulla människor både i min närhet och lite längre bort!
Så, jag firade min 68-årsda´med picknick i det gröna...




Så vi var ett antal människor som vandrade upp till Lisaberg, en av de vackraste platserna i Hovslätt, på de, för mej så välkända stigarna, där jag så ofta vandrande som barn...

Efter picknickpaus vandrade vi vidare på små skogsstigar...
 



...för att så småningom hamna hemma på Barrsätragatan, där det vankades kaffe/te/saft och tårta...


Vilken härlig födelsedag!!! 
(Åsså fick jag så fina presenter! Fin tröja, nybakade skorpor, härlig hudkräm...)
TACK ALLA!
Och TACK alla ni som skickat kort och födelsedagshälsningar på Instagram och FB...
Nästa år firar jag igen!!!


lördag 18 april 2015

KÅSERI




Livet är fullt av händelser; förberedda likaväl som oförberedda... 
Händelser som vi skrattar åt eller gråter över, händelser som går obemärkta förbi, händelser som dröjer sej kvar...
För några år sedan var vi (min man A och jag)  med om en riktigt rolig händelse, en händelse som vi skrattade åt, en händelse som liksom dröjde sej kvar inne i huvudet, och som poppar upp lite då och då, och som vi  skattar hjärtligt åt varje gång minnet påminner oss om denna rolighet!
Till slut präntade jag ner denna rolighet, om minnet möjligtvis så småningom kanske skulle kunna förblekna, och för att om möjligt nå ut till en och annan medmänniska med eller utan husbil!
I senaste numret av Husbil & Husvagn finns nu mitt lilla kåseri publicerat, vilket förstås glädjer mej!

 Ibland kan det kännas viktigt att få dela med sej av livets händelser; både sån´t som lockar till skratt, och sån´t som hjärtat gråter åt!

Tycker i alla fall jag, Inga-Lill!

lördag 11 april 2015

LIVETS HJUL


Livet är...
...som en cirkel, menar många. Och när vi så småningom dör, så sluts cirkeln.
En cirkel?! Skulle livet vara som en cirkel?! För mej är en cirkel bara ett tunt rundat streck...
Nej, för mej är livet som ett hjul, ett fint blankt hjul, med med massor av ekrar, som liksom bildar tårtbitar, och som ständigt rullar...
I samma ögonblick som vi föds, så börjar vårt hjul att snurra... men vi måste hjälp att få igång hjulet...Vi behöver omsorg, kärlek och vägledning! 
Så rullar hjulet på, genom dagar och nätter, månader och år; ibland fort- ibland sakta, och vi dansar stundtals på soldränkta ängar, och stundtals famlar vi i kompakt mörker och allt där emellan, allt medan vi fyller tårtbitarna med händelser och erfarenheter... Och hela tiden måste vi få och ge kärlek, och åter kärlek!
För några av oss kan hjulet plötsligt och oförberett stanna, och vi slungas rakt ut mot himlens port, rakt ut i evigheten...medan hjulet för oss andra fortsätter att rulla...vi erövrar ständigt nya färdigheter ... ända tills vi kommer till den punkt då vi sakta börjar tappa dessa färdigheter en efter en...
...
Ibland när jag kommer till min lilla mamma på äldreboendet, så frapperas jag av, hur likartat arbetet på en förskola och ett äldreboende är, fast liksom tvärtom...För när de mindre barnen behöver vägledning, omsorg och kärlek för att utvecklas, så behöver de de äldre samma sak, fast deras inhämtade kunskaper och färdigheter försvinner mer och mer, ända tills dess livets hjul står helt still och de är tillbaka till just den punkt, där livets hjul en gång började snurra.


Min älskade lilla mamma tappar rörelseförmågan mer och mer, meningarna inskränker sej till ett fåtal lösryckta ord, tröttheten tar överhand, av minnet finns bara fragment kvar, de närmaste som ständigt funnits runt henne blir till okända personer...

 
...hon behöver ständigt omsorg och vägledning för att klara sin vardag...
... och förstås...mänsklig värme och positivt omhändertagande!
***
TACK alla fina, glada, positiva och varmt omhändertagande människor på Junegården i Jönköping! Ni är alla guld värda!!!
                                                                           Inga-Lill 




fredag 3 april 2015

INREDNINGSDETALJER I LILLA HUSBILEN


Nu är han sysselsatt, min käre man, med att fixa och dona med lilla husbilen! 
Han klurar och funderar... Ja, det är bra att han har lite att göra, sitta och rulla tummarna är inget för honom!
Han började med cykelstället... Nu när vi inte har vespan, så får det bli cyklar! Vi (ja, han behövde lite hjälp!) lyfte och vände och vred, det var liksom inte bara att lyfta upp våra cyklar och sen var det klart... Näää, det var MYCKE vändande och vridande och lyftande...Men till sist funkade det...


Sen gäller det att få alla MÅSTESAKER på plats, ja, det är ju lite skillnad på liten och stor husbil! I Plåtisen gäller verkligen VAR SAK PÅ SIN PLATS!


TV:n har ju sin givna plats...


...och nya mattor ska skäras till...


... ett nytt bord ska tillverkas...
...då är det bra att ha en duktig kompisfinsnickare, som kan tillverka ett bord enligt Arnes huvud!!!


Ja,ja, en och annan lite inredningsdetalj bidrar jag med!

I stort sett kan man väl säga, att Arne gör grovjobbet och jag gör finliret...
 ... och det finns fortfarande mycket kvar att fundera och klura över, så det håller väl Arne sysselsatt ett bra tag framöver!!!
                                                              Inga-Lill