lördag 21 februari 2015

NY HUSBIL


Nu har vi gjort det...!!!
 Det där som vi gått och tänkt på i nästan två år... Den där tanken, som legat där i bakhuvudet och snurrat, men liksom inte kommit upp till ytan... Men som nu plötsligt, för några veckor sen,  poppade  upp och satte fart på oss...
Så nu har vi bytt vår Bürstner mot en Plåtis, eller rättare sagt, en Van Rapido V56!


När vi väl bestämt oss, (eller kanske lite innan!) så började LETANDET...
På Blocket hittade vi en begagnad Plåtis, bara 20 minuters bilfärd från oss. Fin och välvårdad, men med kyl i kryphöjd och ganska så "trång". Ändå blev vi ganska så förtjusta i den...
Men kanske skulle vi kolla lite mer i alla fall...
Så vi drog iväg söderut, och när vi ändå var i den sydliga delen av vårt avlånga land, varför inte ta en titt hos Bengt i Örkelljunga!!! Och där stod den, alldeles innanför dörren, den "lilla" Van Rapido V56! Med en planlösning som vi inte sett hos någon annan Plåtis!
Och vi blev överförtjusta!!!!


Så, det blev "förhandlingar" med den trevliga och kunniga säljaren Kit Larning...
... och när lamporna släcktes i stora bilhallen och i alla små rum, skrymslen och vrår  vid stängningsdags, och den efter den andre som jobbat just denna söndag begav sej hemåt, så lyste det fortfarande i ett litet kontorsrum, för där satt vi fortfarande kvar tillsammans med Kit, och med papper,  frågor och siffror...
Och när vi så småningom hade avslutat affären, och klev ut i den mörka bilhallen, så stod två av Kits medarbetare där, med vänliga leenden, tålmodigt och väntade, för att samåka med Kit hem!

TACK ni alla för vänligt och positivt bemötande!
                                                                               Inga-Lill och Arne                                                        

söndag 15 februari 2015

DAMMEN I GRANFORS


En oansenlig artikel i en tidning, helt ointressant för de flesta...
... men i samma sekund som min blick föll på dessa bilder och rader...
...så sköljde minnena över mej likt höga svallvågor, som plötsligt och oväntat kommer farande in mot land i rasande fart från det glittrande havet...
...och jag stod där på den varma stranden och tog emot alla dessa minnen med en känsla av lycka och glädje...
Och plötsligt var jag 4 år och höll min lilla hand i morfars stora näve, och vi gick på den lilla soldränkta skogsvägen omslutna av skogens alla dofter och alla ljud, och vi plockade smultron och blåbär, och jag satt på stången på morfars gamla cykel med mjölkkrukan hängande på styret, och vi gick till Ellen Ny i Bråten och hämtade spenvarm mjölk...


...för det var precis här dom bodde mina älskade morföräldrar, på Granfors, i ett rum och kök i det stora flerfamiljshuset utslängt mitt i skogen, men sen länge sedan jämnat med marken...


Edit Elvira och Anders Ivan; "Ganska så fattiga med rika på kärlek", som min lilla mamma brukade uttrycka sej, för mormor var ständigt sängliggande p.g.a. av sin värkande kropp och sin astma, och morfar slet med långa dagsverken på kartongfabriken, och nästan alla pengar gick åt till mormors medicin och ständiga läkarbesök... men det fanns alltid en tablettask i översta byrålådan, till vänster, närhelst jag kom på besök.
Mamma och jag tog ofta bussen de 4 milen till Granfors för att hjälpa mormor och morfar med div. göromål, och jag kom ihåg dessa mörka kvällar när bussen stannade mitt i mörka skogen och släppte av oss, och där stod morfar med sin lilla ficklampa och det kändes så tryggt att få hålla morfars hand när vi gick på den lilla stigen ner till huset och mormor.


...och jag lekte med Georg (vars morföräldrar, Ida och Kalle, bodde på nedre våningen i huset) nere vid dammen och vi plockade vita och rosa  Kattfötter i backen och jag sprang för livet när Idas ilskne tupp jagade mej, och jag blev totalt skräckslagen när jag bevittnade Ida och Kalles slakt av julgrisen...

************
När jag ser på dessa gamla bilder, så upptäcker jag att solen skiner och vattnet glittrar...
...för det var så det var, när jag ser tillbaks på min barndoms värld, alltid solsken och glädje...

... och jag önskar att jag bara för någon minut åter fick hålla min lilla hand i morfars, att jag fick plocka en enda liten bukett med Kattfötter och att jag fick leka med Georg vid dammen!
***********
... och allt detta bara för en oansenlig artikel i en morgontidning en helt vanlig dag i februari 2015
                                                                                                                                
                                                                                                                                Inga-Lill

P.S. Förresten så berättade mammas lekkamrat Saga, nyss fyllda 90 och dotter till Ida och Kalle, en gång för mej, att mamma och hon som barn brukade dyka just vid dammluckorna, fast det var absolut förbjudet och livsfarligt!!!


lördag 14 februari 2015

VANDRING I NATUREN


 Sedan barnsben har naturen för mej varit en källa till glädje, lugn och harmoni... att få insupa naturens alla dofter, att få fascineras av de sagolika färgskiftningarna, att fylla sitt sinne med alla dess ljud... Vilken fantastisk källa att hämta kraft och inspiration ifrån!  I naturen kan vi släppa alla måsten och vi kan bara vara!!!
Sen dess har det bara fortsatt...Det finns inget som går upp mot en stillsam promenad bland mossa, stenar och blåbärsris,  vindens sus i träden och bäckens porlande,  korpens kraxande eller koltrastens vårdrillar i björktoppen...
Vi har skogsvandrat mycket, min man A och jag, många gånger tillsammans med barn, föräldrar, barnbarn, släktingar och vänner... 
... men så kom A:s cancerbesked, för snart 30 år sedan....
...interferon som skulle injiceras tre gånger per vecka för att förhoppningsvis stoppa tillväxten av ytterligare tumörer...
Jo, det fungerade, men som med de flesta andra läkemedel, en hel del biverkningar... Ett av dem var ledbesvär och muskelvärk vilket gjorde att A:s benen inte alltid orkade med att förflytta sej längre sträckor...
Men för tre år sedan tyckte professor Öberg på Akademiska att cancerdiagnosen såg så pass bra ut, att A kunde sluta med interferonet, och sakta men säkert så försvann led-och muskelbesvär...

Så nu är vi på gång...! Verkligen!

 
Vandringskängor och annan utrustning har införskaffats och vi går och vandrar, och vandrar och går, och utforskar omgivningarna och hittar ständigt nya små stigar och vägar...




...och så småningom, någon gång framåt vårkanten, hoppas vi kunna vandra bland böljande gröna kullar och betande får i det engelska landskapet!!!
                                                                            Inga-Lill

tisdag 10 februari 2015

RESEPLANERING med HUSBIL


Torsdagen den 2 juli 1981...


 ... tog vi, familjen Gustafsson; Inga-Lill, Arne, Cornelia och Tobias,  båten Varberg-Grenå och därefter båten från Esbjerg till Newcastle.
Utrustade med tält, luftmadrasser, sovsäckar, varma kläder/regnkläder, köttfärssås-på-burk, trangiakök, m.m m.m snodde vi sen runt i Norra England och Wales under dryga två veckor. Solen visade sej sällan... Näää, regnet strilade eller öste ner för jämnan! Tältet var ALLTID genomsurt när vi skulle packa ihop det för att dra vidare... Vi flyttade på oss nästan var och varannan dag! Ja, det gällde att uppleva och se så mycket som möjligt under dessa två fjuttiga veckor!



Trots det ihärdiga regnandet så gillade vi England; det vackra böljande och storslagna, ibland ödsliga landskapet, de slumrade små byarna med sina stenhus och spöklika kyrkogårdar, och så förstås, ALLA dessa "Great little trains of Wales"! Med en tågtokig son blev det åtskilliga turer!


Jo, vi gjorde en resa i södra England året efter, men det var Norra England och Wales som fascinerade  oss...
Och sen dess har alltid den där längtan tillbaka legat och skvalpat inom oss...

England med HUSBIL! 
Tänk att krypa in i en varm och torr husbil! För regn får man förstås räkna med... och värmen kan det väl bli lite si och så med!
Så varför inte kombinera England med Frankrike... Ett antal veckor i England och sen ner till värmen i Frankrike...
...så nu är nya kartor inhandlade och planeringen är i full gång...!


...och det är ju ganska kul att ta sej en titt lite då och då i de album, som vi alltid gjorde förr för att dokumentera våra resor...Album som nu ersatts av böcker som kommer till med datorns hjälp!


                                                                                              Inga-Lill