Vi lämnade Lacoste tidigt på morgonen, just när solens värmande strålar nådde den frostiga marken. Det hade varit minusgrader på natten, men vi hade det varmt och gott inne i bilen. Vid spanska gränsen åkte bootsen av, och ersattes av sandaler, tempen hade då stigit till dryga 15 grader. Inga-Lill övertog ratten, medan Arne rekade efter ställplatser i Spanien. Milen rullade på, Arne hade sett ut en ställplats i Peniscola (Vilket namn!!!), söder om Barcelona, men det var förstås en bra bit bort! Solen gick ner, det blev mörkare och mörkare... Arne blev ansvarig för körningen. Nu var det KOLSVART! Bara att följa och lita på GPSen! Genom ett en liten stad, med SMÅ SMALA gator (bara 5 cm tillgodo på båda sidor!), vidare ut i buschen... Helt kolsvart, ingen bebyggelse, smal guppig grusväg... GPSen malde på; sväng höger... sväng vänster... Och så plötsligt; en stor vattensamling! Där blev det stopp! Nu var inte humöret på topp precis! Inga-Lill ut med ficklampa,(HYSTERISK!) och på nå´t mystiskt vänster lyckades Arne vända bilen1 Men var kom vi ifrån!? Många små vägar att välja på... DJ...A GPS! Så småningom kom vi fram till bebodda trakter igen, och nu följde vi vägskyltar, fastän GPSen protesterade ibland! Och så plötsligt skriker Arne: Titta, husbilar! Och så kunde vi köra in på ställplatsen, där en trevlig spanjor tog i hand och hälsade oss välkomna! 10 euro med el. Vi kunde inte varit gladare!
20 januari
Vilken härlig morgon, solen sken och tempen visade på 10°. Nu skulle vi vidare söderut, men behövde tanka. "Ställplatsspanjoren" vinkade glatt åt oss när vi for iväg, och i närliggande by hittade vi en mack, där en glad herre vinkade glatt åt oss redan när vi svängde in på macken. Han tankade och frågade vart vi skulle... Marocko! Nej, sa han, Spanien är bättre! Och medan vi gick för att betala, hämtade han en karta, och på en blandning spanska/engelska/teckenspråk förklarade han för oss var de vackraste platserna fanns längs kustvägen. Han ringade in dom på kartan, som han sen överlämnade till oss.Vi tackade, och just när vi hoppat in i bilen för att åka iväg, kom han springande, och gav oss varsin keps och t-shirt!
Vi kom ut på "stora vägen" och åkte längs kusten söderut. Nu kändes det som om vi körde rakt in i sommaren...! Solen stekte och tempen visade på 20° ute. Vi körde förbi clementinlund efter clementinlund där träden dignade av orange frukter! Stannade vid "vägkanten" och köpte 3 kg nyplockade clementiner. Gissa om de smakade underbart! Men.. vi skulle nog köpt några kilo till... Så såg vi ett försäljningsställe till, och Arne bromsade in. Han behövde dock backa lite... och lyckades (???) komma ner med det ena bakhjulet från den höga vägkanten, och blev hängande på bakaxeln! Bilen gick inte att rubba! Men hjälpen var nära, två herrar kom genast till undsättning, och med hjälp av rep och en bil fick de loss oss! Vi betalade 5 €, köpte 5 kg clementiner och kunde pust ut!
Efter en stund stannade vi för att få i oss lite mat, och började sen leta ställplats. Vi hittade en i ställplatsboken och programmerade GPSen. Den tog oss till högre höjder kan man säga, alldeles rätt, men den ställplatsen var förstås inte öppen! Smal och brant grusväg, utan möjlighet att vända! Inga-Lill vid ratten, fick "förstås panik!" Arne fick rycka in och trixade sej galant nedför backen! Humöret var inte på topp nu heller ... men efter att ha hittat "en grusplan" alldeles vid havet i Torrevieja, där vi kunde övernatta tillsammans med tre andra husbilar, kunde vi inte annat än skratta...allt hade ju trots allt ornat sej till slut!
