HEMMA IGEN

ETT MÖTE ÄR ALLTID BÖRJAN PÅ ETT AVSKED.

Vi mötte ett Frankrike med öppna sinnen, och när vi lämnade detta Frankrike hade vi fyllt alla våra sinnen med nya minnen!

Efter ställplatsen i Pont-à-Mousson fortsatte hemfärden via Luxemburg,  ställplatserna i Greven, Tyskland och Farö, Danmark. I Helsingör strålade vi samman med dotter/svärson/barnbarn, ett kärt möte då vi fick ta över Ebba och Jonathan, medan föräldrarna for på minisemester till Tyskland. Det blev några härliga dagar tillsammans med våra älskade barnbarn med bl.a. bad, röde pölser och danska winerbröd.

Qvick-stop på campingen i Dronningmölle.

Vi mumsar i oss de sista goa winerbröden innan vi vi landar på hemmaplan igen...

... så var vi åter hemma i vanligheten, med allt vad det innebär, men vi hade fyllt våra liv med ytterligare minnesvärda dagar...

"Om jag någonsin kommer till Provence,"sa vår vän M när vi träffade henne några dagar innan vi påbörjade vår Frankrikeresa, "ja, då skulle jag lägga mej raklång på ett lavendelfält och bara insupa den ljuvliga doften av lavendel!"

Jag tog med mej hennes ord och var förstås tvungen att pröva... men...njaaa... Jag föredrar nog andra sätt att njuta av lavendeldoft och humlesurr! Men det något speciellt med lavendeldoft, den fyller liksom hela atmosfären i Provence tillsammans med bl.a. rosmarin och timjan!

Något som får våra smaklökar att dregla är ALLA dessa underbara franska OSTAR! Urvalet är enormt både på marknader och i de stora butikerna!

En ostdisk som är många,många,många meter låååååååång! Man blir ju alldeles förvirrad när man måste välja, vill ju ha det mesta!!!

För så är det ju i Frankrike; inte en måltid utan OST............

...och en nybakad BAGUETTE!!!

INTE UNDERLIGT ATT VI GILLAR FRANKRIKE!!!

STÄLLPLATSEN I DIGOIN

Ställplatsen i Digoin... som inte fanns!!! Efter att ha kört i över åtta timmar siktade vi in oss på ställplatsen i Digoin, där vi övernattat några gånger tidigare. Men något snopna kunde vi konstatera, att den inte fanns längre. Var skulle då ta vägen!? Men... så såg vi skylten Camping Municipal tvärs över gatan...Och där fanns den bara några hundra meter bort. En fin och välordnad camping vägg i vägg med ett stort utomhusbad (som ingick i campingavgiften) Kvällen avslutades med ett gigantiskt åskväder, då temperaturen sjönk från 38° till 18°, vilket vi tackade särskilt för!!!

Dagen efter åkte vi vidare norrut, bl.a. tog vi väg D974 mellan Montchnin och Chagny, strax söder om Beaune. En underbart vacker väg utmed Canal de Cetre. 

I St-Léger-s-Dheune stannade vi för att köpa bröd i ett litet bageri, och det var nog den godaste baguette vi någonsin ätit i Frankrike! (Varje bagare gör på sitt sätt!)

Alldeles bredvid bageriet fanns en "skit-och-bröteaffär" och där "hittade" jag en jättefin fågelbur. Måste bara ha!!! "Ja,ja" muttrade Arne, "vi har ju ändå så mycke onödiga grejer hemma så en till kan väl kvitta!"

I den här byn fanns även en fin ställplats alldeles vid kanalen, den får vi ta en annan gång...

 Vidare norrut... och på motorvägen strax söder om Nancy brakade ovädret löst!!! Regnet vräkte ner, blixt och dunder, grenar yrde i luften, i ytterfilen var det stundtals 2 till 3 dm vatten!!! Bilar stannade blinkande vid vägrenen, andra körde i snigelfart...tempen sjönk från 36° till 19°... 

Men snart var vi framme i Pont-à-Mousson vid Mosel, och den ställplatsen fanns fortfarande, solen sken och tempen var åter uppe i över 30°!

SLUT PÅ NATURISTLIVET..

Nu lämnar vi naturistlivet för denna gång, och i tidigt imorgon beger vi oss norrut..

Idag på förmiddagen for vi iväg till Agde för att proviantera, vi fyllde alla skrymsle i vespan med diverse överlevnadsförnödenheter; ost, bröd (baguette), vatten, grönsaker, frukt, middagsmat, mousserande vin, godis....

Vi packade och fyllde på vattenförrådet i bilen, och begav oss sen ner till stranden för att njuta av den stekande solen (under parasoll) och bad i  Medelhavets ljumma vatten en sista gång...

Dagen avslutade vi med en riktig "festmåltid" ; grillad kyckling, pommes, tomatsallad och rosévin tankad på plastflaska...

VID FLODEN L´HÉRAULT

 

Så länge skutan kan gå så länge hjärtat slå

så länge solen den glittrar på böljorna blå

Om blott en dag eller två så håll till godo ändå

för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få...

Så ta med glädje ditt jobb fast du lider

snart får du vila för eviga tider...

Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals

Så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals...

Det är en rasande tur att du lever min vän...

LIVET PÅ EN NATURISTCAMPING

Cikadornas envisa felande har tystnat för dagen, de nytvättade gröna, svarta och orangefärgade handdukarna vajar för kvällsbrisen upphängda på klädstrecket. Från grannen bredvid hörs ivriga röster och glada skratt...Det kvällas på en naturistcamping i södra Frankrike.

Här har vi levt våra liv i drygt en vecka nu... Vi går till den lilla butiken och köper vårt bröd, något gott till fikat, eller kanske lite pommes frites till köttet vi grillar på kvällen,  vi pratar några ord med våra tyska grannar, ser den gamla damen som långsamt promenerar förbi med sin likaledes gamla hund, ser den unga mamman som kommer körande med sitt barn i vagnen, pappan och den ca 10-åriga sonen som skrattande och stojande är på väg till duschen, den gamle mannen som stödjer sej på käppen... Vi klappar och pratar med grannens vackra och spinnande katt, som helt accepterat oss som goda grannar. Varje gång jag går för att diska vår disk, går jag förbi det äldre paret med sin multihandikappade vuxne son, vi hälsar glatt på varandra, och, om det är morgondisken jag kommer med, önskar vi varandra en trevlig dag.

En helt vanlig dag på en helt vanlig camping...Nja inte helt vanlig, eller...??? För här går alla omkring nakna, om vädret tillåter förstås. Ibland undrar jag var de där "perfekta" kropparna finns, de kroppar som varje tidningsblaska översvämmas av och som så många vill efterlikna. Nej,  på en naturistcamping finns de i alla fall inte, här finns kroppar som lever och har levt sina liv, med allt vad det innebär av skavanker och olikheter. Jag känner ibland en oerhörd vördnad för de människor, som trots sina ibland otympliga  kroppar, känner en glädje och en stolthet att finnas till. Att det vackra finns inuti en människa...

Så... en skål för livet och att just DU är som du är; en mycket speciell och unik person!!!

                                                                                                                          Inga-Lill

FOTOFESTIVALEN I ARLES

Idag har vi rantat runt i Arles, och tittat på bilder, bilder och åter bilder! Lite besvikna är vi allt, det var inga som var riktigt bra, tyckte vi! Däremot är många av utställningslokalerna riktigt häftiga!

Vi bor på en camping bara någon kilometer från stadskärnan i Arles. Alldeles intill oss har hur många ungdomar som helst slagit upp sina tält...Många kom igår, och idag kom ännu fler...Det pratas, stojas och skrattas runt omkring oss. Här råder ingen Tyst-efter-tio-regel...Men det är härligt med levnadsglada ungdomar, tids nog blir de gamla pensionärer, som kryper till kojs vid 22-tiden!

I morgon åker vi vidare, ner mot Medelhavet... Och där någonstans hittar vi säkert nå´n Tyst-efter-tio-camping där vi gamlingar kan njuta av livet! (Fast det gör vi ju nu me´ förstås!)

                                                                           Inga-Lill

St-REMY-DE-PROVENCE

När man kör vägen mellan Lacoste och Arles passerar man St-Remy. På båda sidor om byn kantas vägen av långa alléer. Jag räknade till ca. 380 träd innan byn och ca.400 då vi lämnade byn... På vänstra sidan av vår färdriktning vill säga... Det var ju minst lika många på andra sidan... Alltså si så där 1600 träd! Det kallar jag allér!!!

                                                                               Inga-Lill