ROLIGASTE UTFLYKSDA´N

Roligaste utflyktsda´n tillsammans med barn (Cornelia), och barnbarn (Amanda och Ebba)...!

Klockan 8.oo for vi (ja, vi bor ju bara 1,5 km ifrån varandra i Hovslätt) hemifrån och for raka vägen till Skroten i Kinna. På Skroten finns ett hav av tyger plus lakan, handdukar och dukar. Så finns det en riktig skrot, alltså en så´n där med gamla diskbänkar, bildelar, vägskyltar m.m. alldeles bredvid tygskroten... Det är bara att välja, om man vill ha nå´t fint tyg eller påslakan, eller nå´n gammal bildel! Vi valde det första alternativet... Men det klart, en gammal vägskylt hade förstås inte varit helt fel! Vi botaniserade i alla fall flitigt bland tygrullarna i många timmar...  och mor och döttrar köpte tyger..

...  medan jag inte kunde motstå påslakanen med får på! Ja, är man f.d. fårägare, så klappar hjärtat lite extra för dessa fyrbenta varelser!

Det tar på krafterna att valsa runt i tyghavet, så det kändes alldeles förträffligt att packa upp innehållet i fikakorgen!

Ingen ro och vila, inte för länge i alla fall... vi hade ett digert program denna vackra och soliga dag!

Mot Borås... Om vi skulle ta en "snabbis" på Nelly.com; ja, vi körde ju ändå förbi... (Det ingick ju egentligen inte i programmet!) Och jag vet inte om det blev en "snabbis" förstås!!!

 

 

 

Därefter ...

...TEXTILMUSEET I BORÅS...

Vilket trevligt och roligt ställe!!! Här såg vi Iris van Herpens fantastiska utställning!

...åsså roligaste avdelningen...

Här fanns kläder från 20-talet och framåt... bara att prova!!!

Amanda var i sitt esse... Ja, den ungen har alltid älskat att klä ut sej..!

 

 

 

 

..och hennes mamma också..!

 

 

...och fastän Ebba och jag inte provade några av kreationerna , så hade vi hjärtans roligt ändå!

("Men mormor, har du haft en så´n här kort klänning! Hur kan man böja sej ner eller sätta sej med en så´n!?")

 

Vi tillbringade flera timmar på detta trevliga museum...och efter en bit mat på en av Borås  restauranger och efter en liten sväng "på stan" så åkte vi vidare till Gällstad och Lager 157 ...

Kl. 20.00 var vi så åter hemma i Hovslätt... efter en dag då vi bara varit (på en hel del ställen förstås!) och haft så himla kul!!!

                                                                         Inga-Lill

AUTOROUTEN

Den franska Autorouten är behaglig att ta sej fram på; nästan alltid trefilig, fina rastplatser och bensinstationer, men...

Det är inte gratis precis att susa fram på autorouten...

Ca. 10 sv. kronor per mil betalar vi, lite billigare för personbilar och dyrare förstås för lastbilar, så det plockar på...

För några år sedan var betalstationerna bemannade, numera möts man inte av ett artigt Bonjour, nej nu är det kontokort som gäller!

I god tid förvarnas man; Péage 2000 m... Péage 1000 m, alltså vägtull om 2 km... 1 km...

Så tar man sikte på en fålla under en grön pil, med biljett (som man tagit då man körde på autorouten) och kontokort i beredskap...

En liten manick av något slag läser av vad är för fordon som kör in, så det är bara att stoppa in, först biljett, och sen kontokort... Snabbt som sjutton går det! Jo, man kan betala med pengar, men då måste någon av av oss gå ut ur bilen, för kontant betalning sitter långt ner på automaten (dit vi inte räcker från fönstret!) och det är mycke trångt i fållan... Och det gäller att inte tappa vare sej biljett eller kontokort, för att flytta på bilen innan man betalat är så gott som omöjligt, framför har man en bom, och efter sej en kö med bilar...!

 

Ja, sen är det bara att köra vidare...

Det finns gratismotorvägar också, t.ex. förbi större städer, de är i regel tvåfiliga.

Parallellt med motorvägen finns i regel en mindre "vanlig"väg, så om man inte har så bråttom så är det ganska trevligt att trafikera en sådan, då åker man genom små städer och byar, men det tar förstås betydligt längre tid...

...men ibland kan det tota ihop sej även på motorvägen! Här satt vi fast i en "stop-and-gokö" utanför Lyon i några timmar p.g.a. en trafikolycka. Då är det bra med med husbil,  för man har ju huset med sej liksom, och kan både äta, dricka och gå på toa om det skulle behövas!!!

 

                                                                                                                   Inga-Lill

L´ISLE SUR LA SORGUE

Följ med på ett kort strövtåg i L´Isle sur la Sorgue, denna underbara lilla stad/by mitt i hjärtat av Provence...

Bland kanaler, butiker och gallerier, blommor och blader...

...och till slut en kall öl på ett av stadens många caféer!

                                                                  Inga-Lill

STÅTOA A LA FRANCE

En dag när vi strövade omkring i den lilla vackra sta´n L`Isle sur la Sorgue, så uppenbarade sej ett litet sött stenhus vid en av de många kanalerna, på vilket det stod:TOILETTES. Jag drog mej då till minnes en liten artikel, som jag läst för länge sen, som hade rubriken: Råd till resenären. Där stod bl.a. att när man är ute och turistar, så ska man alltid passa på att besöka en toalett, närhelst en sådan dyker upp, för man kan aldrig veta när nästa tillfälle kommer.  Och nu fanns den alltså där, mitt framför näsan på oss! Ovanför den öppna dörren stod det:HOMME, d.v.s. herrar.

Jag kikade in, TRE pissoarer plus en EN ståtoa. 

"Här kan alltså FYRA herrar kissa samtidigt", sa jag till A.

" Nää", svarade han "inte på ståtoan för det stänker så förskräckligt!"

Men, i alla fall, om man liksom är tvungen...

Jag gick runt till andra sidan av det lilla huset, där stod det FEMME, alltså damer, ovanför dörren...

Ja,ja, ståtoa så klart! Men bara EN styck! Men hur lätt är det att sitta där på huk och balansera både sej själv och kissestrålen!? Jag tvekade ganska länge... Men så kom A. till undsättning... "Här", sa han, ställde sej stadigt och räckte fram handen,"jag håller i dej!" 

Jo, nu gick det något hyfsat att hålla balansen... men jag säger bara det...  att det är tur, att det utanför alla ståtoaletter finns en vattenkran...

...där man kan tvätta både händer och fötter och ev. även skor!

Och hade jag inte fått assistans av A. så hade jag nog i alla fall avstått från denna balansövning...

"Men jag tycker i alla fall att det är orättvist", sa jag till A när vi något lättade vandrade vidare i de små gränderna, "att FYRA herrar kan kissa på samma gång som EN dam!!! Tänk när det är kö, ska dom stackars damerna stå där och vänta i evighet, medan herrarna bara har att gå rakt in!!!" Nja, han höll väl inte riktigt med förstås, men eftersom vi inte kunde lösa detta problem,  så ägnade vi oss i stället åt att njuta av återstoden av dagen och insupa den härliga atmosfär som bara finns i Provence!

                                                                                                                    Inga-Lill

REGNIG HEMFÄRD

Il pluie-es regnet-det regnar...

...eller rättare sagt, det VRÄKER ner!!!.. och den lilla byn Poligny i det underbart vackra Juradistriktet är som en enda STOR gulbrun vattenpöl!!!

Vi lämnade alltså L`Isle sur la Sorgue i Provence på måndagsmorronen, solen sken och termometern visade på +25° Det hade åskat och regnat rejält på söndagseftermiddan och kvällen, så luften kändes frisk när vi drog ut på Autorouten som skulle ta oss norrut... mot Sverige...

Strax söder om Lyon mötte vi så regnet som skulle vara med oss en bit in i Tyskland. Det började som ett lätt sommarregn, men tilltog mer och mer i styrka, och när vi tog avfart 3 strax norr om Lyon, mot Juradistriktet, så regnade det rejält, och när vi närmade oss Capitale de Comté, d.v.s. Poligny, så var det som om himlens alla regnportar stod på vid gavel!!!

I små mejerier runt Poligny tillverkas alltså den goda Comtéosten, och vi bara måste besöka ostaffären vid torget! Även om vi så skulle bli dyblöta!

 

 

(Vi passade även på att köpa resans sista franska baguette i det lilla boulangeriet på andra sidan torget). 

Medan regnet fortsatte att vräka ner tog vi oss ut från den lilla byn för att fara vidare i nordöstlig riktning upp mot tyska gränsen...

 ...och kom ut på en något större väg...

Framåt kvällen körde vi över gränsen in i Tyskland och hittade en bra ställplats, allt medan regnet vräkte ner. Vi tillredde en enkel måltid och kröp sen till kojs...Då var klockan 22.00. Hela natten lyssnade vi till det eviga smattrandet av regnet som öste ner, och när vi på morgonen drog vidare norrut var himlen svart och det kändes som om man körde mitt i ett enda stort regnmoln!!! 

 

Tänk på det ni, som tycker det verkar så himla mysigt att ligga i en husbil och lyssna till regnet som smattrar mot taket... Ja, en och annan liten regnskur kan väl va´mysigt, men inte när det VRÄKER ner och aldrig tar slut!!!

Och det klart, man får ju va´evigt tacksam för att man inte låg i ett tält!!!

                                                                                                       Inga-Lill

P.S. Strax innan Frankfurt började regnet avta i styrka och när vi kom till norra Tyskland sken solen åter igen, precis så som den gjort i Provence!

SKOR TILL MOR

Med Vespan åker vi till marknaden i Agde. Vi trixar oss förbi alla stillastående bilköer och snart kan vi parkera alldeles vid marknaden, Ett sorl av röster fyller den varma förmiddagsluften, men  vi känner inga dofter... För på marknaden i Agde finns ingen mat till försäljning... Bara en massa prylar...Vi går runt bland de oändliga stånden med kläder, allt från "klädhögar" á 2€ (ca 20 kr) plagget till "märkeskläder" á 40 till 50€ (400-500 kr ) plagget. Vi fortsätter; smycken, smink, leksaker, badlakan, vaxdukar och en och annan man eller kvinna som med övertygande röst demonstrerar golvmoppar, vattenslangar och den optimala strimlaren/skäraren för grönsaker... Jag köper ett par skor till min lilla mamma för 5€ (ca 50 kr) i hopp om att de ska passa! Så viker vi av från alla marknadsstånd, och beger oss ner i Agdes smala gränder...

...och kommer till "Drogueriet"...

...artigt hälsar vi på mannen bakom disken; "Bonjour Monsieur!" och han hälsar artigt tillbaka! Vi har varit här förr, i denna fascinerande affär, som mest liknar de färgaffärer som jag minns från min barndom på 50-talet.

Här finns allt i en salig röra; myggmedel och råttfällor, hinkar och spadar, kastruller och diskborstar, vaxdukar och färgburkar, korkar och mattpiskare... det är bara att gå på upptäcktsfärd!

En del kunder av den äldre stammen kommer in i affären, de hälsar artigt på oss, "Bonjour monsieur´dame!" och på mannen bakom disken, och vi vi hälsar förstås lika artigt tillbaka.För så gör man i Frankrike...

Ja, Drogueriet i Agde är, som ni förstår, en mycket speciell butik... Undrar om den finns kvar om vi kommer till Agde nästa år!?

                                                                     Inga-Lill

MARKNAD I CAP D`AGDE

Om något ÄR Frankrike, så är det alla dessa marknader, där varje by, liten som stor, har sin egen marknad på en bestämd veckodag... Varje vecka... Där bjuds vi besökare på en kaskad av dofter och färger... På närproducerade grönsaker och frukter, ostar och honung, bröd och bakverk, oliver, tapenade, vin och olivolja, kycklingar, skinkor och korvar, patéer och där stora wokpannor står och puttrar med div. läckerheter... Ja. så finns det förstås kläder och kläder och oändligt med kläder för alla åldrar och storlekar, skor, hattar, leksaker, smycken, smink...

Hela luften är fylld av ett sorl av röster och ljuvliga dofter!

 

 

Och kanske önskade jag, att jag var fem år igen, och åter kunde få hänge mej åt docklek, när jag såg dessa underbara varelser...

...men det blev ju förstås helt andra underbara saker i mina kassar; ostar, rosmarinhonung, meloner, aprikoser, bönor, bröd, sallad, rosévin...m.m.

Livet har sina goda stunder...! Både vad gäller docklek och intagandet av njutbar mat och dryck!

                                                                                            Inga-Lill