Åter i hemmets lugna vrå...
I går vid 12-tiden blev Arne utskriven från Akademiska, och via telefonkontakt lyckades vi "tajma", så Arne stod ute vid en busshållplats, vid gatan som går rakt i genom sjukhusområdet, när jag kom körande med husbilen. Vi hade inte kört många meter, förrän Arne utbrister: "Min giftasring! Jag måste ha glömt den i skåpet i mitt rum!" Det var stört omöjligt att hitta någonstans att stanna, så det var bara att köra ut ur sjukhusområdet, och sen in igen... Jo, nu hittade jag ett något så när lämpligt ställe att stanna på, medan Arne begav sej på jakt efter den försvunna ringen. Efter ett tag kom han sakta vankande tillbaka...(Jo, jag hade erbjudit mej att ge mej upp till avdelningen!), satte sej trött i bilen och sa: "Vet du var den låg!? Jo, i FICKAN på mina byxor!"
Så kunde vi påbörja färden hem mot Jönköping. Det flöt på riktigt bra, men vid Nyköping kände jag att var dags för en paus... Arne hade suttit och halvsovit mest hela tiden, nu förflyttade han sej till sängen. Egentligen är det emot våra principer (och en dotter som jobbar på räddningstjänst!!!)... Man ska ALLTID sitta bältad under färd! Men nu fick det bli ett undantag!
Vid 18-tiden kunde jag så äntligen beskåda hur solens strålar lekte och glittrade i Vätterns klara vatten, och hur siluetten av Smålands Taberg avtecknade sej långt där borta i fjärran... Vilken underbart vacker bygd vi bor i! Jippi, nu var vi nästan hemma! Och dryga kvarten senare fick den febrige och risige Arne ta sej från säng till säng, medan jag "tömde" bilen...
RF-behandlingen gav lyckat resultat; tumören , som var 4,5 cm i diameter, är besegrad och borta tack vare läkarvetenskapen! Det finns en liten tumör till, för liten för att RF-behandlas. Man gör en RF-behandling med hjälp av ultraljud. Den lilla tumören, som Arne har, syns inte på ultraljud, endast på en skiktröntgen, därför kan den inte brännas. Men om den börjar växa kan den behandlas, så den kommer att kollas noga framöver!
Än en gång... TACK alla ni som på olika sätt hört av er!
"VÄNNER ÄR SOM SYLTEN PÅ LIVETS GRÖT!"
KRAM! Inga-Lill och den "risige" Arne
Så bra att du tog dig tid att skriva, så vi fick veta att allt gått bra. Hälsa så gott från oss i Norrköping.
SvaraRaderaSå skönt för er att få vara i det egna hemmet igen.Ja tänk ringar och örhängen har en förmåga att försvinna. Hoppas Arne piggnar till så ni kan få göra lite trevligare turer än den till sjukhuset.Kram och lycka till.
SvaraRaderaSkönt att höra att det gått så bra och att ni är hemma igen! Varma hälsningar!
SvaraRaderaSå skönt att vara på väg hem igen o vi håller tummarna att allt ordnar sig till det bättre för Arne
SvaraRaderaoch hoppas ni kan ut med Gila igen på härliga turer i sommarvädret !!!
Kram//Rolle o Carina.
Härligt att höra att allt har gått bra och att ni är hemma igen.
SvaraRaderaSoliga hälsnngar från Tobo, där vi just nu befinner oss.
Kram JoY
Hej.
SvaraRaderaSkönt att ni är hemma igen. Så snart Arne fått vila ut så är ni säkert på resa igen mot nya mål. Vi följer er på bloggen och reser själva så mycket vi orkar.
Ha det gott
Rigmor och Håkan