torsdag 25 april 2013

VÄNTAN OCH VÄNTAN


"För att helt förstå en annan människa ska man ha gått en mil i hennes/hans skor..."

Nja, så helt lätt är det inte att försöka gå i varandras skor... I stället går vi hand i hand, min man och jag,  och delar samma hopp, samma oro och samma känsla av att stå bredvid...

Nu är det två veckor sedan jag gjorde bronkoskopin, och mina tankar far likt en hop förtorkade och förvirrade bruna höstlöv, som planlöst driver omkring en gråmulen höstdag, i hopp om att hitta lugnet, att stilla sej.
Första natten efter bronkoskopin sov jag lugnt i efterdyningarna av bedövningsmedel och lugnande...Men sen kom nätterna med olidliga och panikartade hostattacker... Jag satt och gick nätterna igenom, och när attackerna kom rusade jag till toaletten medan kisset rann utefter benen, och det kändes som om jag hela min kropp vändes ut och in och gick sönder! På måndagsmorgonen var jag totalt slut, både fysiskt och psykiskt, och ringde sjukhuset... Blev lovad att en läkare skulle ringa mej strax efter fyra, och en minut efter fyra ringde den läkare som varit nere och rotat i mina lungor. Ett av proven visade att jag hade en tillväxt av bakterier i lungan, så blev genast ett besök på apoteket, där jag hämtade ut en åttadagarskur med antibiotika. Mycket långsamt har jag återhämtat mej, men än sitter trötthetskänslan i...



Men så härom natten när jag låg och funderade och kände mej eländig,, så tänkte jag, att i morgon åker jag in till IKEA och köper tyg till myssängen som vi har i uterummet/balkongen... Ock tänk, jag hittade det färgsprakande TYGET som gjorde mej så glad, och som av en händelse hette/heter tyget LEVA!!! Sen blev det några timmar vid symaskinen, allt medan Arne sysselsatte sej med "utedelen" av balkongen.



Och den gula kudden som jag målade/sydde för tio år sedan,  fick förstås sin plats i sängen, som en påminnelse om den tid som varit, då fåren betade i hagarna på Lammkullen.


Och så var jag ju förstås bara tvungen att köpa några pelargonier, när jag ändå var i "stan"!
Å, jag älskar pelargonier!!!


Så går dagarna och livet i en evig väntan och väntan... Väntan på besked...
Igår fick svar på mitt cellprov... Man hinner tänka ganska mycket efter det att läkaren ringt upp och uttalat orden "svar på cellprovet"... "Det visar ingenting särskilt" sa han och tillade snabbt, "men det kan vara en tumör i alla fall, så nu skickar jag en remiss till Linköping, så får läkarna där ta ställning till vad som ska göras..."
Tills dess så går livet så sakteliga sin gång, och vi glädjs åt små vardagliga saker, som att t.ex. få låna "barnbarnshunden", den gosiga och sällskapliga Svea...


Svea är en Brichon Havanais och väger just för tillfället två kilo, är tre månader gammal och är alldeles förföriskt gosig!
                                                                                        Inga-Lill
 



10 kommentarer:

  1. Kram!
    Håller ff tummarna!
    Men vilket häftigt tyg Du hittade, verkar som det låg och väntade på Dej!
    Inger

    SvaraRadera
  2. Oj, visste inte att ni hade sådana problem att brottas med. Håller också tummarna för dig. Fantastiskt så fint uterummet blev och vilket mysigt tyg. Vi ska också mysa i veckan med vår "barnbarnshund", då dottern åker till Turkiet.
    Kramar och hälsa Arne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att ni tänker på oss! Det värmer! Kram! inga-Lill

      Radera
  3. Kan tänka mig hur du känner dig. När jag var yngre och barnen var små opererade jag bort en knöl i bröstet, innan jag fick svar om den var godartad eller ej hade jag tänkt det värsta i många många dagar. Som tur var var den godartad. Tänker på er och håller alla tummar för att allt går bra. Kramar från oss.

    Ps, vilket jättefint uterum.

    SvaraRadera
  4. Glömde skriva grattis till barnbarnens vovve. Det är samma ras som vårt lilla troll. Måste säga att dom gjort ett jättebra val av ras, det är en helt underbar hund. Här kan ni se när vår var liten valp: http://husbilsliv.blogspot.se/2010/12/matte-ar-trakig-nar-hon-bloggar.html

    Kramar från Alonso

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du/ni tänker på mej! Du förstår verkligen hur jag känner det, eftersom du varit i samma situation! Jo, visst hoppas jag på det bästa, men så kommer tvivlen ibland... Och så dessa underbara hundar, Alonso och Svea! Vi som bara haft lite större "jobbhundar", d.v.s. Bodercollies till att valla våra får, tycker förstås att knähunden Svea är hur mysig som helst! Kram! Inga-Lill

      Radera
  5. Vilka problem Ni tampas med, men du skall se att allt löser sig till sist. Vi hoppas på det bästa och håller tummarna för dig att allt blir positivt.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att ni tänker på oss. Det värmer! Kram! Inga-Lill

      Radera
  6. Fortsätter att hålla tummarna för dig.
    Vilket underbart tyg du har hittat. Kudden med fåren var också väldigt fin och med kul text:)
    Trevlig helg ute på eran fina balkong.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tack för att du tänker på mej! Det värmer! Kram! Inga-Lill

    SvaraRadera