LACOSTE

Varje morgon vid åttatiden beger jag mej ner till boulangeriet i Lacoste för att inhandla en baguette och en croissant. Jag följer den asfalterade vägen ner mot byn... Alldeles till vänster kan jag skymta Château de Sade, där den beryktade Markis de Sade hade sin hemvist på 1700-talet. 

Jag passar på att ta med våra soppåsar; i Frankrike står soptunnor utplacerade lite här och var i utkanten av byarna, dit byborna får gå med sina sopor.

Nu viker jag av från den "stora" vägen, och går in i de smala kullerstensbelagda gränderna. Det är en märklig känsla, att trampa samma stenar som Markis de Sades tvätterskor en gång gjorde, när de smugglade ut de pornografiska skrifter som Markisen satt uppe på sitt slott och författade. P.g.a.  dessa skrifter och sitt osedliga leverne satt de Sade  inspärrad på dårhus åtskilliga gånger under sitt liv, och fick till slut tungan avhuggen. Hans minne lever dock kvar genom ordet SADISM, som alltså kommer från de Sade. 

I gränderna är det tyst och folktomt. Inga glada och artiga Lacostebor som artigt hälsar "Bonjour madame" Så kommer jag ner till bageriet...som egentligen inte är ett bageri, bara någon sorts depå för lite bröd och bullar, som bakats i någon närliggande by...

För ett antal år sedan köpte modekungen Pierre Cardin Château de Sade, och därefter har han tillskansat sej det ena huset efter det andra. Han äger nu 29 hus i Lacoste, varav de allra flesta står tomma, förutom den "konst"som Cardin ställt dit för att beskådas genom stora glasrutor.

Det härligt genuina Cafe de Sade, där ortsbefolkningen förr samlades på kvällarna, har Cardin förvandlat till ett lyxhotell, men har inte fått ett slutgiltigt tillstånd från myndigheterna, så därför står det tomt och övergivet...

Nej, Lacoste är inte sej likt sen Cardin gjorde sitt intåg i byn... Ett litet genuint cafe/restaurang/hotell finns dock fortfarande kvar i Lacoste, eftersom dess ägare envist vägrar sälja till modekungen...men detta Cafe de France är förstås inte vad det var för några år sedan, byborna har flytt byn, men en och annan turist tar sej förstås något drickbart på uteserveringen och låter sej hänföras av den vidunderliga utsikten!

Å, detta vackra Lacoste som vi lärde känna för drygt tio år sedan; som var så livaktigt- så fullt av liv; fortfarande lika vackert, men ack så tomt på människor!

                                                                     Inga-Lill