tisdag 18 juni 2013

ATT PACKA VÄSKAN


AMANDA...
...packar sina väskor-med minnen och händelser ur livet. Ständigt förser hon väskorna med nytt innehåll. Liksom du och jag-vi packar alla våra väskor och släpar på dem genom livet. Vi packar kunskap, minnen och erfarenheter... och vi packar alla olika ; just det som är viktigt för var och en av oss. Ibland fylls våra väskor med händelser och minnen som är tunga att bära, det är då som vi behöver hjälp att bära dem. 
Amanda har fyllt sina väskor med livsglädje och kreativ lek, med teckningar, målningar och berättelser... och det har varit ett privilegium att ha fått ta del av hennes packning!


För några veckor sedan packade hon ner en kandidatexamen i företagsekonomi; kunskap som är lätt att bära. Detta firades med en solig trädgårdsgrillfest tillsammans med vänner och släktingar. Samma festliga lördag fyllde gammelmormor Inga 86 år. Så mycket hon samlat i sina väskor och så många gånger hon delat med sig av dess innehåll till barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det sorgliga är att innehållet i hennes väskor försvinner mer och mer ur hennes medvetande...  Det viktigt att vi delar med oss av innehållet i våra väskor till kommande generationer, samtidigt som vi får ta del av den yngre generationens tankar och funderingar...
                                                                                           Inga-Lill


Mormor Inga med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

"Jag ska ge den nyfödda penslar och färger,
flöjter, orglar och trumpeter,
jord, frön och spade,
 bläck och papper.
Jag ska berätta sagor och myter.
Jag ska lyssna till den nya människans berättelser. 
Jag ska visa på solen, träden och vattnet.
Och när det är dags att skiljas ska jag hjälpa till att packa väskan."
                                                                                  Okänd

4 kommentarer:

  1. Hej oj vad fint skrivet! Du har så rätt i det du skriver!! Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  2. Ja det var verkligen tänkvärt och fint skrivet. Det gäller att berätta medans man är någorlunda klar i huvudet och hoppas att de lyssnar. Så gjorde min farfar och jag försöker göra lika dant. Tänk så mycket vi har i våra "väskor och ryggsäckar".
    Åren går fort och tiderna förändras.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Fina ord du delade med dig av och det är så sant.
    Att skriva ner sina berättelser för att kunna ta fram när minnet sedemera sviker är en väldigt bra ide. För hur det än är så behöver man inte bli dement för att glömma när var och hur saker och ting var förr, det märker jag redan hihi
    Det finns ett häfte som används inom demensvården som heter Levnadsberättelse. Ett sådant häfte har jag hemma men fortfarande inte fyllt i det! Tänker att det ska jag göra, men det ligger här bredvid mig med sina tomma blad. Rätt som det är så, det gäller bara att börja.
    Kram och Trevlig Midsommar

    SvaraRadera
  4. Håller med, så himla fint skrivet. Hoppas att ni får en fin midsommar!

    SvaraRadera