GOTT NYTT ÅR!

TAPPA INTE SUGEN

VÄRLDEN ÄR FULL AV TAPPADE SUGAR!

ETT FÖRTRÖSTANSFULLT OCH

FÖRHOPPNINGSFULLT 2014

önskar

VI er ALLA!!!

GOTT NYTT ÅR!

Inga-Lill och Arne

CORNELIA 48 ÅR

MIDVINTERNATTEN ÄR KALL OCH LJUS

STJÄRNORNA GNISTRA OCH GLIMMA

ALLA SOVA I HEM OCH I HUS

JUST DENNA MIDNATTSTIMMA

MÅNEN VANDRAR SIN TYSTA BAN

SNÖN LYSER VIT PÅ GATOR OCH GRAN

SNÖN LYSER VIT PÅ TAKEN

ENDAST EN NYFÖRLÖST MAMMA ÄR VAKEN..

LIGGER DÄR LYCKLIG OCH BEUNDRAR DEN SKATT

SOM SKÄNKTES OSS DENNA FRIDFULLA MAGISKA MIDVINTERNATT

                                                                                                                   Inga-Lill 

EN STOR OCH VARM KRAM

 TILL VÅR ÄLSKADE DOTTER CORNELIA PÅ 48-ÅRSDAGEN!

Mamma och Pappa

Cornelia 8 år    

ÖNSKEKLAPP

Min man är, förutom en hyfsad fotograf, en hejare på att planera och genomföra nybyggnation lika väl som ombyggnation. Han kan skickligt hantera alla sorters verktyg lika väl som murslev och målarpensel och han kan sätta kakel med bravur. Men... när han liksom avslutat ett projekt så är det i regel någon lite detalj som fattas, som t.ex. en list eller lite färg någonstans, och det brukar dröja ganska LÄNGE innan den lilla detaljen blir åtgärdad!

Så var det även med badrummet, som egentligen blev färdigt för ca ett och ett halvt år sedan. Men... det blev ingen hållare uppsatt för toarullen , utan den har haft en svävande plats någonstans på en armlängds avstånd från toastolen. Dessutom gick toasitsen sönder för dryga sex månader sen, då en av de pluppar som håller fast sitsen i själva stolen gick av, vilket resulterade i, att toasitsen alltid rörde på sej när man satte sej på toa och om man ändrade sittställning under tiden man satt på toa. Detta var vi tvungna att alltid upplysa våra gäster om, speciellt om vi serverat ev vin till maten!

Nåväl, nu var det bara någon vecka kvar till jul, och min käre make undrade förstås vad jag önskade mej i julklapp. Svaret kom blixtsnabbt; en ny toasits, hållare till toarullen och gärna en liten hylla för några extra rullar! Hmmm, muttrade maken, så gick han och funderade några dagar... Ja, han jobbar ofta enligt ketchupeffekten, d.v.s. först händer inget, sen händer inget, sen händer inget, men sen...!!! Och vips var en ny sits på plats, (med dämpning, vilket betyder att locket stänger sej själv, bara man ger det en liten knuff i början!) därefter sattes pappershållaren upp, och minsann... även en liten hylla, allt i rasande fart!!! Klappat och klart!!! 

Så himla fint det blev, vilken härlig julklapp!!! Ja, det tyckte vi förstås båda två!!!

Och jag fick faktiskt andra julklappar också, som t.ex ett par nya fina prickiga Birki´s, d.v.s. Birkenstock...

... men jag bara undrar... hur ska jag kunna slita mej ifrån föregångarna; mina äckliga, söndriga och väl ingångna gamla trotjänare!!!???

Inga-Lill

GOD JUL

En riktigt GOD JUL  önskar vi alla våra vänner!!!

Inga-Lill och Arne

JULEN 1953

JULEN 1953,

 då jag var 6 år, fick jag ett litet syskrin av min farmor och farfar. Hänförd satt jag på pinnstolen bredvid kakelugnen och betraktade skrinet, som inuti var klätt med ett guldglänsande skimrande tyg och små pärlor, och dess innehåll; nålar, garn och tråd, små tygbitar... Så fint!

På den tiden var det inget överflöd i juletid, men vi hade mat på bordet och mamma hade sjungande  bakat julkakor, vi lyssnade på radion, gissade gåtor och spelade spel... Mamma, pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, kusin Anders, moster, morbror... Kanske fick man tre fyra julklappar och var oerhört glad för det! Och på julafton rökte alltid pappa sin julcigarr (det var den enda dagen på året som han rökte!) Några dagar innan julafton tog han bussen in till stan och gick till Brandts Tobaksaffär på Smedjegatan och köpte sej en julcigarr. Det är därför som jag alltid förknippar doften av en cigarr med min barndoms jular!

Mitt vackra syskrin har för länge sedan tömts på sitt innehåll, men var gång jag öppnar dess lock så kommer min barndoms jular tillbaka och skimrar lika vackra som skrinets guldglänsande tyg!!!

En GULDGLÄNSANDE JUL önskar jag er ALLA!

Inga-Lill

KALKONMIDDAG

KALKONMIDDAG...

...helgen före julafton-nästan lika viktigt som självaste julafton, tycker hon, vårt äldsta barnbarn Amanda...

...för den där kalkonmiddagen har alltid funnits i hennes liv-som en början på julen. Den framkallar minnen; minnen när snön låg i stora drivor och vi travade ut i skogen och högg julgran, gjorde en  brasa nere vid den isbelagda lilla tjärnen, där vi drack glögg/saft och åt pepparkakor, och de stora hundarna toksprang i snön...Och hur vi sen travade tillbaks in i stugvärmen, där vedspisen sprakade och brasan brann i öppna spisen...

...men även om tiderna förändras och vi nu har lämnat livet på landet, julgranen är köpt, regnet strilar ner, glöggen dricks inomhus och endast en liten gosehund nästan obemärkt snor runt på golvet...

...så äter vi vår kalkonmiddag med samma aptit, och tänk, den smakar faktiskt lika gott nu som då...

... och efterrätten är förstås densamma, chokladpudding med vispgrädde och inlagda päron!

Visst är det härligt med minnesvärda stunder i livet, något att ta med sej, och det bästa av allt är, att vi ständig kan skapa nya!

                                                                                                Inga-Lill     

SLUTSTÄDAT

NÄR LIVET FÖRÄNDRAS...

...OCH MAN STÄNGER EN DÖRR ...

... OCH ÖPPNAR EN ANNAN...