söndag 15 februari 2015

DAMMEN I GRANFORS


En oansenlig artikel i en tidning, helt ointressant för de flesta...
... men i samma sekund som min blick föll på dessa bilder och rader...
...så sköljde minnena över mej likt höga svallvågor, som plötsligt och oväntat kommer farande in mot land i rasande fart från det glittrande havet...
...och jag stod där på den varma stranden och tog emot alla dessa minnen med en känsla av lycka och glädje...
Och plötsligt var jag 4 år och höll min lilla hand i morfars stora näve, och vi gick på den lilla soldränkta skogsvägen omslutna av skogens alla dofter och alla ljud, och vi plockade smultron och blåbär, och jag satt på stången på morfars gamla cykel med mjölkkrukan hängande på styret, och vi gick till Ellen Ny i Bråten och hämtade spenvarm mjölk...


...för det var precis här dom bodde mina älskade morföräldrar, på Granfors, i ett rum och kök i det stora flerfamiljshuset utslängt mitt i skogen, men sen länge sedan jämnat med marken...


Edit Elvira och Anders Ivan; "Ganska så fattiga med rika på kärlek", som min lilla mamma brukade uttrycka sej, för mormor var ständigt sängliggande p.g.a. av sin värkande kropp och sin astma, och morfar slet med långa dagsverken på kartongfabriken, och nästan alla pengar gick åt till mormors medicin och ständiga läkarbesök... men det fanns alltid en tablettask i översta byrålådan, till vänster, närhelst jag kom på besök.
Mamma och jag tog ofta bussen de 4 milen till Granfors för att hjälpa mormor och morfar med div. göromål, och jag kom ihåg dessa mörka kvällar när bussen stannade mitt i mörka skogen och släppte av oss, och där stod morfar med sin lilla ficklampa och det kändes så tryggt att få hålla morfars hand när vi gick på den lilla stigen ner till huset och mormor.


...och jag lekte med Georg (vars morföräldrar, Ida och Kalle, bodde på nedre våningen i huset) nere vid dammen och vi plockade vita och rosa  Kattfötter i backen och jag sprang för livet när Idas ilskne tupp jagade mej, och jag blev totalt skräckslagen när jag bevittnade Ida och Kalles slakt av julgrisen...

************
När jag ser på dessa gamla bilder, så upptäcker jag att solen skiner och vattnet glittrar...
...för det var så det var, när jag ser tillbaks på min barndoms värld, alltid solsken och glädje...

... och jag önskar att jag bara för någon minut åter fick hålla min lilla hand i morfars, att jag fick plocka en enda liten bukett med Kattfötter och att jag fick leka med Georg vid dammen!
***********
... och allt detta bara för en oansenlig artikel i en morgontidning en helt vanlig dag i februari 2015
                                                                                                                                
                                                                                                                                Inga-Lill

P.S. Förresten så berättade mammas lekkamrat Saga, nyss fyllda 90 och dotter till Ida och Kalle, en gång för mej, att mamma och hon som barn brukade dyka just vid dammluckorna, fast det var absolut förbjudet och livsfarligt!!!


lördag 14 februari 2015

VANDRING I NATUREN


 Sedan barnsben har naturen för mej varit en källa till glädje, lugn och harmoni... att få insupa naturens alla dofter, att få fascineras av de sagolika färgskiftningarna, att fylla sitt sinne med alla dess ljud... Vilken fantastisk källa att hämta kraft och inspiration ifrån!  I naturen kan vi släppa alla måsten och vi kan bara vara!!!
Sen dess har det bara fortsatt...Det finns inget som går upp mot en stillsam promenad bland mossa, stenar och blåbärsris,  vindens sus i träden och bäckens porlande,  korpens kraxande eller koltrastens vårdrillar i björktoppen...
Vi har skogsvandrat mycket, min man A och jag, många gånger tillsammans med barn, föräldrar, barnbarn, släktingar och vänner... 
... men så kom A:s cancerbesked, för snart 30 år sedan....
...interferon som skulle injiceras tre gånger per vecka för att förhoppningsvis stoppa tillväxten av ytterligare tumörer...
Jo, det fungerade, men som med de flesta andra läkemedel, en hel del biverkningar... Ett av dem var ledbesvär och muskelvärk vilket gjorde att A:s benen inte alltid orkade med att förflytta sej längre sträckor...
Men för tre år sedan tyckte professor Öberg på Akademiska att cancerdiagnosen såg så pass bra ut, att A kunde sluta med interferonet, och sakta men säkert så försvann led-och muskelbesvär...

Så nu är vi på gång...! Verkligen!

 
Vandringskängor och annan utrustning har införskaffats och vi går och vandrar, och vandrar och går, och utforskar omgivningarna och hittar ständigt nya små stigar och vägar...




...och så småningom, någon gång framåt vårkanten, hoppas vi kunna vandra bland böljande gröna kullar och betande får i det engelska landskapet!!!
                                                                            Inga-Lill

tisdag 10 februari 2015

RESEPLANERING med HUSBIL


Torsdagen den 2 juli 1981...


 ... tog vi, familjen Gustafsson; Inga-Lill, Arne, Cornelia och Tobias,  båten Varberg-Grenå och därefter båten från Esbjerg till Newcastle.
Utrustade med tält, luftmadrasser, sovsäckar, varma kläder/regnkläder, köttfärssås-på-burk, trangiakök, m.m m.m snodde vi sen runt i Norra England och Wales under dryga två veckor. Solen visade sej sällan... Näää, regnet strilade eller öste ner för jämnan! Tältet var ALLTID genomsurt när vi skulle packa ihop det för att dra vidare... Vi flyttade på oss nästan var och varannan dag! Ja, det gällde att uppleva och se så mycket som möjligt under dessa två fjuttiga veckor!



Trots det ihärdiga regnandet så gillade vi England; det vackra böljande och storslagna, ibland ödsliga landskapet, de slumrade små byarna med sina stenhus och spöklika kyrkogårdar, och så förstås, ALLA dessa "Great little trains of Wales"! Med en tågtokig son blev det åtskilliga turer!


Jo, vi gjorde en resa i södra England året efter, men det var Norra England och Wales som fascinerade  oss...
Och sen dess har alltid den där längtan tillbaka legat och skvalpat inom oss...

England med HUSBIL! 
Tänk att krypa in i en varm och torr husbil! För regn får man förstås räkna med... och värmen kan det väl bli lite si och så med!
Så varför inte kombinera England med Frankrike... Ett antal veckor i England och sen ner till värmen i Frankrike...
...så nu är nya kartor inhandlade och planeringen är i full gång...!


...och det är ju ganska kul att ta sej en titt lite då och då i de album, som vi alltid gjorde förr för att dokumentera våra resor...Album som nu ersatts av böcker som kommer till med datorns hjälp!


                                                                                              Inga-Lill

onsdag 14 januari 2015

JULGRANSLIV


TACK! DU LILLA GRAN ...

...för att du under några mörka vinterveckor gladde oss med dina strålande ljus, gnistrande kulor, glitter och änglakarameller, för din underbara barrskogsdoft och för att du generöst hyste julpaketen under ditt grenverk...
... Ditt korta juleliv var kort och intensivt...


...nu ligger du där så ensam och övergiven i kylan utanför vårt hus...

Förlåt Lilla Gran förlåt...för att vi valde just Dej, för att vi abrupt förkortade ditt granskogsliv och skilde Dej från dina vänner bland mossa, lingonris, harar, rådjur och vindens sus...


Det är så tomt och mörkt utan Dej, och vi saknar Dej så!
Men ändå...

Förlåt Lilla Gran...
FÖRLÅT!!!
                                                       Inga-Lill

lördag 3 januari 2015

KRAM PUSS VÄNNER!


Gillar du märkeskläder...? Ja, nu tänker jag inte på Armani, Boss, Filippa K eller liknande...utan t-shirtar med katter, blommor, I Love Paris, veteranbilar eller liknande på... Ja, så finns det ju dom med döskallar på! Dom gillar INTE jag! Förresten så pryder(?) ju döskallar det mesta, förutom tröjor; mössor, halsdukar, påslakan, strumpor... Nä, en döskalleförsedd grej kommer aldrig över tröskeln i mitt hus! Punkt slut!!!
Men så "hittade" min man A en ganska så fin t-shirt en dag i en butik. "Två för hundra" stod det på en liten skylt, ville man köpa en styck så kostade den hundra. Alltså fick man liksom en gratis! Nu var det så, att de tröjor som återstod på galjarna i just A:s storlek alla hade en döskalle på ryggsidan. Ganska så diskret, men dock en döskalle! "Aldrig!", sa jag, "den kommer inte in i mitt hus!" "Men", sa A,"den är ju gratis! Jag kan ju ha den hemma!" Så kom vi i alla fall överens om, att om han över huvud taget skulle få ha den på sej, så fick han dyrt och heligt lova, att alltid ta på sej en skjorta eller jacka över så inte döskallen syntes, om han skulle lämna huset. Och kom det någon på besök så fick han INTE vända ryggsidan till!! Vilket han lovade!

Nu var det så, att jag också "hittade"en tröja, också den "Två för hundra". Jag köpte två likadana för jag gillade färgen. Märket reflekterade jag inte på...
Så här om dagen kom vår vän P på besök, och när vi satt vid fikabordet, så sa P plötsligt:"Du, vad står det på din T-shirt?" Jag hade förstås ingen aning. "Nå´t med död måste de`va`, mortem betyder väl död!? Du kan gogla på det!"
Så fort han gått rusade jag till datorn...och goglade på FIDELIS MORTEM...och vad fick jag fram !?
Jo, Fiathful until Death, Draculas familjemotto!!!
Nää...!!! Fy sjutton! Här hade jag gladeligt gått omkring med en Draculatröja, det var ju nästan ännu värre än en döskalletröja!!!
Jag slänger tröjorna, tänkte jag, för jag kan ju inte skänka dom till välgörande ändamål, inte med Dracula och död...


...men så kollade jag på gogel igen, och noterade, att Fidelis ad Morten, alltså med ad emellan som det stod på tröjan, betydde "trogen intill döden"! Ja,ja, det var ju i alla fall lite bättre!
Så...o.k... Jag gjorde ett djupdyk i tygalådan, där jag hittade några tygbitar...
...och med symaskinens hjälp försvann Dracula och ersattes med en blomma!
 Och jag säger bara det! Att hädanefter är det jag som noga kollar de eventuella t-shirts som jag ska inhandla...
Men varför inte köpa helt märkesfria tröjor och själv förse dom med något "eget", precis som jag gjorde för länge se`n när barnbarnen var små; jag ritade helt enkelt av deras teckningar...

 
Amanda 6 år från 1996


  Jonathan 5 år från 1998
(Jonathan kunde inte skriva "vänner", men ville att det skulle stå just "vänner";
"För det är Amanda och jag, och vi är vänner!"

... för visst är bra mycket trevligare att gå omkring med budskap som "Kram Puss" och "Vänner" än döskallar och Draculamotto!!!
                                                                       Inga-Lill


tisdag 30 december 2014

MAMMAS JULAFTON


Det var med sorg i hjärtat som jag kom till min lilla mamma på julaftons förmiddag...och det kändes så vemodigt att inte få mamma hos mej på just julafton...
...men...
...när jag klev in genom dörren till mammas lilla lägenhet, så sitter mamma där glad och finklädd på sängen med den spinnande katten Sotis bredvid sej!!! Knappt hade jag fått av mej kläderna förrän vi hör en lätt knackning på dörren; "Är Sotis här?!" Ja, naturligtvis! För om Sotis är någonstans så är han hos mamma! För han älskar mammas säng eller mammas diskho, där kan han ligga i timtal! Och mamma bara älskar Sotis!
Så kommer A (en av personalen) in med Sotis tomtedräkt i högsta hugg!


Å, vad mamma skrattar när A gör Sotis till tomtekatt bakom hennes rygg! Och Sotis protesterar inte det minsta! "Han har den varje julafton!" säger A.


Med Sotis i täten går så mamma och jag ut till dagrummet...


...och snart kommer tomten L som  spelar och sjunger...

Och mamma ser så nöjd och glad ut där hon sitter i fåtöljen...
...och jag kände mej lite lättare om hjärtat när jag lämnade henne...
...för nu visste jag att mamma fick en riktigt trevlig och rolig julafton!!!
 
Och på juldagens förmiddag blev det familjefika hos lilla mamma, men jag tror minsann att mamma var lite trött efter en händelserik julafton på det bästa äldreboendet som finns!!!
 
 
                                                                                        Inga-Lill

CORNELIA 49 ÅR


Så har det gått ett år igen, och den här lilla ungen har blivit ett år äldre!
Klockan 4.50 i morse blev hon 49!
Denna lilla unge som varit och som är till så mycket glädje för, och så älskad av, oss alla!!!


Kram på födelsedagen!!!