NOSTALGITRÄFF

Vi som drog våra dockevagnar och cyklade på Lillevägen; Ann-Lousie, Kerstin och jag.

Skrivet av Inga-Lill...

Nostalgiträff i Hembygdsparken, Hovslätt, för oss som föddes och växte upp i detta lilla samhälle på 30, 40, och 50talet. Så träffades vi åter, (ca 80 personer) vi som som setts sporadiskt under åren, och vi som inte setts på över 50 år. Jag tog bilen den fjuttiga dryga kilometern till Hembygdsparken mitt i värsta åskskuren, medan Arne fick tillbringa kvällen i sällskap med TVn och en räkmacka.

 Och så fanns dom där; Kerstin, Ann-Louise, Ingvar, Agneta, Maggan, Inger, Britt, Hans, Ulla...Och helt plötsligt suddades tiden mellan vår bekymmesfria barndom och nutid ut..

Britt, Ingvar, Inger och Siv.

Hans, Ann-Marie och Ulla.

Vi mindes och delade med oss av våra minnen, små obetydliga händelser väcktes till liv, och blev till ett sammanhang; det var som att lägga ett pussel...

... när vi drog våra dockevagnar och lärde oss cykla på den grusiga och dammiga Lillevägen och köpte 25-öresglass, 5-öreskola och ettöresbitar i kiosken, GICK till Jungåkers i det närbelägna samhället Norrahammar för att köpa kalsonger och strumpor och tog bussen in till stan´(Jönköping) för att köpa billigt tyg på Fabrikslagret, som sen Elsa Vegerfors, eller våra mammor, förvandlade till byxor, kappor, kjolar... lekte datten och gömme och och åkte skridskor på gölen, köpte mjölk i mjölkaffären och cyklade till  Mellanåsa för att bada, åkte kälke i Nyrenabacken och köpte EN sockerdricka av drickabilen...för att inte tala om hur livrädda vi var för tandläkare Eken med sina långa fingrar (som stank av rök!) och Svarta Damen som härjade i Hovslätt ( fast ingen hade ju sett henne förstås!), för att inte tala om vårens första blåsippa, som vi ALLTID plockade vid Sommarhemmet...

Vi som åkte kälke i Nyrenabacken; Kerstin, Ingvar och jag.

Efter en sex timmar lång nostalgitripp skildes vi åt, och jag tror att vi alla kände  glädje och  stolthet över att fått växa upp i denna lilla idyll, Hovslätt, där solen alltid lyste och himlen alltid var blå! Och trots att vi hade pratat oss hesa, så hade vi nog behövt åtminstone lika många timmar till, för det fanns ju så oerhört många mer minnen att dela med sej av!!!

Tur att jag tog bilen och slapp att gå hem just när lördagen blivit söndag, för vem vet, kanske hon lurade därute i mörkret, den hemska Svarta Damen!