Ett år var jag, flintskallig med hemstickad klänning, när jag fick fåtöljen, som pappa gjort, och mina första skor. Åtskilliga par skor har jag införskaffat sen dess, och vandrat genom livet... Och plötsligt en dag så dyker det orange kuvertet upp! Det är märkligt vad fort livet har svischat förbi när man ser det så här i backspegeln! Men tänk vad mycket roligt jag upplevt, och tänk vad många härliga människor jag fått stifta bekantskap med, och kommer väl även i fortsättningen att få uppleva en hel del, det gäller bara att ha ett öppet sinne! Och tänk vad många fler par skor jag kommer att trampa omkring i!
Själva födelsedagen skulle ju firas för de "närmaste" den första maj, men dessförinnan dök det upp (oväntade)vänner i dagarna tre... Visst blir man glad åt sådana överraskningar!
Och alla grattishälsningar per post och mejl... TACK alla ni som förgyllde min dag!
Födelsedagsfest... snart kommer gästerna...
En av favoritgästerna; mitt barnbarn Amanda.
"Ja, må hon leva många lyckliga år..." sjöng de församlade för mej, under ledning av kompisen Sven, alltmedan solen sken, fåglarna kvittrade och vitsipporna blommade i backen!
P.S.
Och Arne hann faktiskt putsa Vespan skinande blank från ökensand på kalasdagens förmiddag, så nu är det färdigputsat vad gäller våra åkdon; husbilen, vespan och lilla svarta Toyotan! Och när han ända höll på med putsandet, så svepte han över alla balkongfönster några timmar innan gästerna anlände!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar