MIG FINNER INGEN OCH AKADEMISKA SJUKHUSET

I LIVET..

 ...möter vi ibland ROLIGHETER ...

...och ibland möter vi OROLIGHETER...

Ibland kommer dom samtidigt, sakta smygande eller plötsligt anfallande...

... och så hakar dom fast i varandra, och hand i hand far dom runt i kroppen. De stökar, bökar och bråkar, försöker komma först, försöker ta störst plats. Dag som natt bevakar de varandra, vill aldrig vila...

... inte förrän roligheten och oroligheten passerat, först då avtar deras hissnande framfart och långsamt lägger de sej till ro, hand i hand, sida vid sida...

Arne hänger sin utställning "Mig Finner Ingen" på Jönköpings läns Museum.

Maria lägger sin Ofelia, som ingår i utställningen, på plats.

VERNISSAGEDAGEN.

 Ann-Sophie, vår granne, välkomnar vernissagebesökarna med underbara toner från flygeln...

Knökafullt med folk; kända som okända (nja, de allra flesta var ju förstås kända!) vänner och släktingar...

Senare på eftermidda´n...

EFTERVERNISSAGEFEST PÅ BALKONGEN!

(Bara synd att man inte kunde bjuda ALLA goa människor som kom till vernissagen!!!)

Sötaste Damerna Med Roligaste Minerna; Ann, Maria och Karin!!!

Allra Käraste (och speciella) Barnbarnen JONATHAN, AMANDA och EBBA 

Ebba funderar den 2 februari 2008 i samband med Arnes utställning "Mitt 70-tal":

"Morfar-du är ju med i TV och på radio-då är ju du speciell... Men... då måste ju jag också vara speciell eftersom du är min morfar!!!"

...........................

Den ROLIGA vernissagedagen var till ända och på söndagen packade vi husbilen för att bege oss till Akademiska Sjukhuset i Uppsala...

OROLIGHETEN for nu ensam omkring i våra kroppar...

Här träffade vi den vänlige professorn Kjell Öberg.

Just de där sekunderna, innan vi får veta resultatet av alla prover och röntgen som Arne gått igenom innan besöket, ja, då känns det nästan som tiden står still och man vågar knappast andas... Det känns som om OROLIGHETEN etsat sej fast i hela kroppen och håller den i ett järngrepp...

Så hör vi "Röntgen visar inga tumörer och alla prover är bra!"

Och sen långsamt, mycket långsamt... lämnar OROLIGHETEN kroppen för att lägga sej till ro...

...sida vid sida med ROLIGHETEN...

... men så vaknar ROLIGHETEN till liv, och efter sjukhusbesöket blev det några riktigt roliga dagar i Kungliga Huvudstan!!!

                                                                   Inga-Lill

 

DET ÄR VACKRAST NÄR DET SKYMMER

DET ÄR VACKRAST NÄR DET SKYMMER...

Det är vackrast när det skymmer

All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

Över jorden

över markens ljus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer

Herren själv utplånar fjärran stränder

Allt är nära, allt är långt ifrån

Allt är givet människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig

inom kort skall allting tagas från mig

Träden, molnen, marken där jag går

Jag skall vandra 

ensam, utan spår

                                                  Pär Lagerkvist

DET FÖRVUNNA FESTTYGET

DJUPDYKNING I TYGALÅDORNA

PÅ JAKT EFTER DET FÖRSVUNNA FESTTYGET!

För fem år sedan fick jag ett vackert tyg av min vän S, inhandlat i Hongkong. Ett riktigt festtyg i rött och svart. La det i en av mina många tygalådor, för att invänta det rätta, speciella tillfället, att plocka fram detta fina tyg och göra något vackert av det! Har sedan väntat och väntat... Och så plötsligt är det där speciella tillfället inom räckhåll, och eftersom det är ganska så många år sedan jag var flitig vid symaskinen, så tyckte jag att det var bäst att börja i tid...

Drog därför fram mina tygalådor, som stått ganska så orörliga sen vi flyttade för snart fyra år...

Och så fort jag började plocka bland tygerna, så strömmade minnerna emot mej...

...tyget som Cornelia hade i sin docksäng i början på 70-talet...

...tyget som Tobias hade till gardiner på 70-talet...

...och dessa bröllopstyger från 1989... 

... jag minns det som i går, då jag sydde Cornelias brudklänning, min och mammas röda klänningar och brudnäbbens blommiga ...

... och alla dessa små byxor, jackor och overaller jag tokig av lycka sydde till de älskade barnbarnen...

Men det var ju FESTTYGET jag var på jakt efter, och snart hade jag rivit ut alla tyger, och ju mer jag letade, desto mer desperat blev jag...för det fanns inte något FESTTYG i   tygalådorna, så jag fortsatte till den ena garderoben efter den andra; jag letade bland lakan, handdukar, kläder och dukar, på alla möjliga och omöjliga ställen...

...MEN FESTTYGET VAR/ÄR SOM BORTBLÅST!!!

Rackans också!!! Jag som har modellen klar (i huvudet!), smycken och väska och SKORNA som skulle matcha tyget!!!

 Några månader till ska jag leta i skrymslen och vrår, men sen blir till att ge sej ut på tygjakt utanför hemmets väggar...

Tur att jag i alla fall började tygjakten i god tid...

Och det där speciella tillfället.... ja, det infaller alldeles precis mitt i den svenska sommaren bland rödklöver, blåklockor och prästkragar!!!

                                                                                           Inga-Lill

VERNISSAGE

Välkomna till Vernissage lördag 13 september kl. 13,00

ROLIGASTE UTFLYKSDA´N

Roligaste utflyktsda´n tillsammans med barn (Cornelia), och barnbarn (Amanda och Ebba)...!

Klockan 8.oo for vi (ja, vi bor ju bara 1,5 km ifrån varandra i Hovslätt) hemifrån och for raka vägen till Skroten i Kinna. På Skroten finns ett hav av tyger plus lakan, handdukar och dukar. Så finns det en riktig skrot, alltså en så´n där med gamla diskbänkar, bildelar, vägskyltar m.m. alldeles bredvid tygskroten... Det är bara att välja, om man vill ha nå´t fint tyg eller påslakan, eller nå´n gammal bildel! Vi valde det första alternativet... Men det klart, en gammal vägskylt hade förstås inte varit helt fel! Vi botaniserade i alla fall flitigt bland tygrullarna i många timmar...  och mor och döttrar köpte tyger..

...  medan jag inte kunde motstå påslakanen med får på! Ja, är man f.d. fårägare, så klappar hjärtat lite extra för dessa fyrbenta varelser!

Det tar på krafterna att valsa runt i tyghavet, så det kändes alldeles förträffligt att packa upp innehållet i fikakorgen!

Ingen ro och vila, inte för länge i alla fall... vi hade ett digert program denna vackra och soliga dag!

Mot Borås... Om vi skulle ta en "snabbis" på Nelly.com; ja, vi körde ju ändå förbi... (Det ingick ju egentligen inte i programmet!) Och jag vet inte om det blev en "snabbis" förstås!!!

 

 

 

Därefter ...

...TEXTILMUSEET I BORÅS...

Vilket trevligt och roligt ställe!!! Här såg vi Iris van Herpens fantastiska utställning!

...åsså roligaste avdelningen...

Här fanns kläder från 20-talet och framåt... bara att prova!!!

Amanda var i sitt esse... Ja, den ungen har alltid älskat att klä ut sej..!

 

 

 

 

..och hennes mamma också..!

 

 

...och fastän Ebba och jag inte provade några av kreationerna , så hade vi hjärtans roligt ändå!

("Men mormor, har du haft en så´n här kort klänning! Hur kan man böja sej ner eller sätta sej med en så´n!?")

 

Vi tillbringade flera timmar på detta trevliga museum...och efter en bit mat på en av Borås  restauranger och efter en liten sväng "på stan" så åkte vi vidare till Gällstad och Lager 157 ...

Kl. 20.00 var vi så åter hemma i Hovslätt... efter en dag då vi bara varit (på en hel del ställen förstås!) och haft så himla kul!!!

                                                                         Inga-Lill

AUTOROUTEN

Den franska Autorouten är behaglig att ta sej fram på; nästan alltid trefilig, fina rastplatser och bensinstationer, men...

Det är inte gratis precis att susa fram på autorouten...

Ca. 10 sv. kronor per mil betalar vi, lite billigare för personbilar och dyrare förstås för lastbilar, så det plockar på...

För några år sedan var betalstationerna bemannade, numera möts man inte av ett artigt Bonjour, nej nu är det kontokort som gäller!

I god tid förvarnas man; Péage 2000 m... Péage 1000 m, alltså vägtull om 2 km... 1 km...

Så tar man sikte på en fålla under en grön pil, med biljett (som man tagit då man körde på autorouten) och kontokort i beredskap...

En liten manick av något slag läser av vad är för fordon som kör in, så det är bara att stoppa in, först biljett, och sen kontokort... Snabbt som sjutton går det! Jo, man kan betala med pengar, men då måste någon av av oss gå ut ur bilen, för kontant betalning sitter långt ner på automaten (dit vi inte räcker från fönstret!) och det är mycke trångt i fållan... Och det gäller att inte tappa vare sej biljett eller kontokort, för att flytta på bilen innan man betalat är så gott som omöjligt, framför har man en bom, och efter sej en kö med bilar...!

 

Ja, sen är det bara att köra vidare...

Det finns gratismotorvägar också, t.ex. förbi större städer, de är i regel tvåfiliga.

Parallellt med motorvägen finns i regel en mindre "vanlig"väg, så om man inte har så bråttom så är det ganska trevligt att trafikera en sådan, då åker man genom små städer och byar, men det tar förstås betydligt längre tid...

...men ibland kan det tota ihop sej även på motorvägen! Här satt vi fast i en "stop-and-gokö" utanför Lyon i några timmar p.g.a. en trafikolycka. Då är det bra med med husbil,  för man har ju huset med sej liksom, och kan både äta, dricka och gå på toa om det skulle behövas!!!

 

                                                                                                                   Inga-Lill

L´ISLE SUR LA SORGUE

Följ med på ett kort strövtåg i L´Isle sur la Sorgue, denna underbara lilla stad/by mitt i hjärtat av Provence...

Bland kanaler, butiker och gallerier, blommor och blader...

...och till slut en kall öl på ett av stadens många caféer!

                                                                  Inga-Lill