Dagen idag satte vi oss på vespan, för att ta en sväng norrut till den lilla surfbyn Taghazoute, men vi fortsatte förbi byn och for vidare... Efter några kilometer såg vi en oanselig skylt, på vilken det stod Camping. In till höger. Vi lämnade den asfalterade vägen och svängde in på en liten gropig, stenig och dammig väg, som slingrande tog oss upp mot högre höjder. Ingen bebyggelse, bara buskar och ett och annat Arganträd. Vi var nästan på väg att vända på denna eländiga väg, när vi plötsligt fick se en syn som nästan tog andan ur oss! För där på sluttningen, i skuggan av Arganträden och palmerna hade en normadfamilj slagit sig ner. Här fanns nämligen en brunn, och på brunnen stod en äldre man och hissade upp vatten med hjälp av en svart gummihink (man gör hinkar, korgar tavelramar m.m. av gamla bildäck)och vattnade sina getter och åsnor. Några kvinnor, i färgglada skynken, tvättade en bit därirån. Det enda som hördes var getternas bräkande och ljudet av det skvalpande vattnet. Allt var så fridfullt!
Nu såg vi de klättrande getterna! Arganträden har välsmakande frukter, och getterna klättrar upp i träden för att få tag i dessa godsaker! Nu gällde det att gå försiktigt fram med kameran. När den äldre mannen fick se att Arne tog fram kameran, skakade han på huvudet och visade ett varnande finger! Arne pekade på geten i trädet en bit från mannen. Mannen gjorde då en gest, som vi uppfattade som om han ville ha pengar... Jag har en femma (d.v.s. 5 dirham) sa Arne och gick mycket försiktigt (för att inte skrämma getterna) fram till mannen. Men inte ville han ha pengar... Då började Arne resonera med honom på småländska, berättade att vi haft får... Och se, nu fick han tillåtelse att fotografera geten i trädet! Arne tackade mannen, och några yngre män, kvinnorna och två barn i 5-årsåldern tittade nyfiket på honom när han begav sig ner till vägen igen.. "Det är inte så dumt med lite småländsk envishet ibland!" sa han när han återvände till Inga-Lill som stod och väntade vi vespan.
Äntligen hade vi fått se de klättrande getterna och Arne hade pratat småländska med en Marockoansk berbernormad!
(Bild nr två tog Arne i smyg, tyvärr ger ingen av bilderna rättvisa åt den känsla som infann sig hos oss då vi såg detta normadfolk)
Sen for vi "hemåt," men strax innan Taghazoute hittade Arne ett "litet fotoprojekt"...
...och Inga-Lill fick som vanligt stå och vänta!
Vi stannade till i byn, gick omkring lite, och köpte en cocacola av en trevlig yngling, som var intresserad av Arnes kamera och gärna ville visa upp sin egen!
.
Imponerande att de kan klättra sådär! På Island och Färöarna ser man ibland får högt upp på klipporna, men det händer tyvärr också att man ser när de ramlat ner...
SvaraRadera