Vem har inte kört vespa i öknen!!!Campingen i M´Hamid, vid kanten av Sahara, är omgärdad av en pisémur (pisé = en blandnig av lera, grus och iblandhalm, används som byggmaterial på landsbygden)och alldeles vid utsidan av denna mur, vid ena kortsidan, ledde en väg som mynnade ut i Sahara. På denna väg kom ibland någon moped, bil eller cykel annars var det mest människor som gick till fots eller red på en åsna som syntes till. Vägen var som en sämre körväg, gropig, ibland stenig, ibland stora gupp som stack upp som stora pucklar,ibland betäck med fin ökensand.
Just denna väg tyckte Arne att vi skulle utforska- med vespa. Inga-Lill var inte av samma mening... I alla fall så körde vi iväg. Klungor av ungdomar (12- 15 år) gick på vägen, några cyklade i riktning ut mot öknen. Kunde det finnas en skola därute!?
Det var ganska grönt och lummigt utmed vägen, buskar och palmer och grön markvegetation. Små piséhus fanns fanns lite här och var. Efter någon kilometer övergick vägen till att bli alltmer sandig, och den gröna växtligheten övergick alltmer till sanddyner. Och härute upptäckte vi skolan, eller skolorna, för det var två, en för flickor och en för pojkar. ( Man blev lite fundersam... skolor här ute!Kanske också för att de normadbarn som levde ute i Sahara skulle ha tillgång till skolan ?) Vi hade precis upptäckt skolorna, när vi körde in i en stor "sandhög", och vips så vurpade vi! Arne körde ganska sakta och sanden var mjuk, men Arne fick dock hela tyngden på sin vänstra axel, medan Inga-Lill bara landade mjukt.
Vi kom snabbt upp på fötter igen, och vände åter mot byn. Nu föredrog dock Inga-Lill att hoppa av vespan och gå till fots på de delar av vägen som var betäckta av sand! Arnes axel fick sej en ordentlig törn, och det tog några veckor innan han var återställd. Han hade nu insett,att vespan med sina små hjul inte lämpade sej för öken körning!
Men... det är inte många som kan skryta med att ha kört vespa i öknen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar