TULLEN I MAROCKO

Fredag 16 mars

Marocko- en tillbakablick.;Tullen i Ceuta (Sebta)

Vi körde längs med Tangers stora moderna hamnområde, men så plötsligt var vi i det "vanliga Marocko" igen, och den stora breda vägen ersattes av en smal och skruttig, som sakta ledde oss upp mot högre höjder. Vi kunde skåda ett storslaget landskap, men inte tyckte vi att det var så hänförande, som det varit som när vi  först kom till Marocko. Nu ville vi fortast möjligt ner till havsnivå igen och genom tullen!

Väl nere vid havsytan igen kom vi nästan direkt till tullen. Så fort vi parkerat bilen, i början av tullområdet, kom några "hjälpande marockaner", vänligt men bestämt avböjde vi deras hjälp.  Tog sikte på ett litet "kyffe", som vi antog dolde passkontrollen. Såg ut som en nersliten gammal barack, där man liksom sågat ut ett litet rektangulärt hål, lagom för att kunna ta emot ett pass, och åtminstone se att det stod en person utanför. Vi kunde i alla fall se att det befann sej en person därinne i dunklet. Vi fick våra pass kontrollerade och stämplade, hoppade in i bilen igen, och körde fram till en bilkö några meter längre fram. Stod väl 4-5 bilar framför oss...Fort, gick det inte, för bilarna skulle kollas inuti, i bagageutrymmen och under. Men när vi kom fram, vinkades vi bara åt sidan, där vi skulle stanna för att gå ock visa våra "papper" på bil och vespa. Inga-Lill hoppade ut, och en vänlig tullare pekade på ännu en eländig barack en bit bort. Ingången var på sidan, alltså i det trånga utrymmet mellan två baracker. Inga-Lill krånglade sej dit, och stack in huvudet, dörren var ju öppen! Därinne i det trånga utrymmet stod ett litet bord, på bordet stod ett stort fat men rykande het couscous och grönsaker, varifrån tre tullare, en sittande och två stående, ivrigt smaskade i sej , med höger hand (inga bestick) av det som fanns på fatet. 

Försiktigt visade Inga.Lill sina papper, ville liksom inte störa , varpå en tullare skriker något. Och där från ingenstans dök ytterligare en tullare upp, muttrade lite, kollade papperna, skrev några "nöffror bak på varje papper. Så var det klart! 

Sakta puttrade sen vidare inom tullområdet, och efter att ha fått visa upp passen ytterligare en gång, var vi så inne i EUland, d.v.s. Spanien. De spanska tullarna bara vinkade åt oss att fortsätta, och nu tog vi sikte på färjan... 

Vi fick köra ombord ganska omgående, (vilken tur annars hade fått vänta 1,5 timme på nästa !), men precis innan vi körde på båten, blev både passen och vi noggrant granskade av en spansk polis. Nu lämnade vi Afrika, det gungade lite lätt när vi korsade Medelhavet, och så åkte vi iland i Europa! Nu "granskades" vi igen, men behövde inte stanna... förrän vi kom till sista "gaten". Där blev det stopp, en tullare visade att vi skulle öppna ett fönster. Inga-Lill öppnade,  tullaren sa något på spanska, men inga-Lill  förstod inte ett ord! English, försökte hon. tullaren skakade på huvudet. Men så visade han på två hundar som stod längre bort. Aha, sa Inga-Lill på svenska, du undrar om vi har någon hund!? Ja, sa han på spanska förstås. Nej, nej,sa Inga-Lill Sen skrattade de båda två, och han vinkade glatt att vi skulle fortsätta... 

Att vi sen helt virrade bort oss när kom ut från hamnområdet är en helt annan historia; men till Lidlparkeringen kom vi alla fall, där vi kunde övernatta!

Dagen idag-en lugn och stilla dag vid poolkanten...